Tango för vilsna själar

Etiketter

brittiskt, chick lit/feelgood, dans, feel good, Lucy Dillon

Lucy Dillon har skrivit en handfull feelgood-romaner som utspelar sig i eller kring engelska Longhampton. De är alla fristående, men utspelar sig i närliggande miljöer, innehåller ofta hundar på olika sätt och har i viss mån återkommande karaktärer, även om det främst är perifert när de dyker upp i en historia annan än deras egen.

Tango för vilsna själar är lite annorlunda. Den utspelar sig fortfarande i Longhampton, men dels har den inte något utpräglat hundinslag så som övriga böcker (även om hund/ar nämns), dels känns den ö h t lite lösare knuten till de övriga. Lite efterforskningar visade också att det här inte alls är Dillons senaste bok, vilket man skulle kunna tro eftersom det är den senaste på svenska, utan hennes allra första. Känns som att hon i den här boken inte riktigt utvecklat det koncept som håller de övriga samman, eller det är min tanke efter att ha läst alla hennes böcker utom en; Walking Back to Happiness, eller Hundar, hus och hjärtats längtan som den översatts till.

Jag har uppskattat alla Dillons böcker för deras ofta bitterljuva, söta och underhållande historier. I synnerhet gillade jag The Secret of Happy Ever After för dess bokhandelstema, och A Hundred Pieces of Me för dess aningen allvarligare historia och starka huvudroll. Tango för vilsna själar når inte riktigt samma nivå som dem, och jag gillade den nog också mindre än Ensamma hjärtan och herrelösa hundar, som i sig var en söt historia. Trots det var den helt ok, och gillar man dans är den säkert extra kul. Jag kommer absolut att fortsätta läsa Dillon, men om det blir sedan länge utkomna Walking Back to Happiness, eller nya The Kindness of Strangers som kommer 2015 för tiden utvisa. Mycket annat på läslistan just nu.

Annonser

Projekt Rosie

Etiketter

Australien, feel good, Graeme Simsion, roman

Don Tillman lever ett effektivt och nyttobetonat liv som genetikforskare. Han är inte den som slösar tid eller gör obetänkta saker, utan har ett vardagsschema han följer, baserat på hur lång tid de aktiviteter han ägnar sig åt brukar ta. Han har för länge sedan accepterat att han är annorlunda och inte riktigt fungerar i sociala sammanhang. Han har två vänner, och så är det med det. Han har förlikat sig med att leva ensam, men efter en diskussion med sina vänner börjar han tänka att om han bara metodiskt söker efter en fru på sitt sätt: metodiskt och med efterforskning, som i vilket forskningsprojekt som helst, så borde han kunna hitta någon just för honom. Full av iver skapar han en enkät och planerar in tid för Projekt Fru i sitt schema. Effektivt sållar han bort den ena olämpliga kandidaten efter den andra. Han inser att han behöver modifiera enkäten något och försöker igen. Tills han till slut hittar en endaste kvinna som passar. De bestämmer sig för en dejt.

Under tiden överraskar Don sig själv med att bli vän med en av de olämpliga kandidaterna i projektet. Rosie är ingenting av det han letar efter, snarare raka motsatsen. Hon kommer jämt sent och både röker och dricker. Men han kan slappna av i hennes sällskap, eftersom han vet att hon inte är någon potentiell livskamrat. Tillsammans inleder det ett genetikprojekt på fritiden, men innan han vet ordet av har Rosie vänt upp och ner på Dons värld, och på honom själv också.

You Had Me at Hello

Etiketter

brittiskt, chick lit/feelgood, feel good, Mhairi McFarlane, roman, Skottland

Jag har lyssnat på mycket ljudböcker på sistone, medan jag arbetat i trädgården och slitit. Arbetet gjordes helt klart mer underhållande av denna charmiga feel good om Rachel som efter 13 år plötsligt lämnad sin förlovade och blivande man. Hon tvingas hitta ett nytt hem, och i all röra springer hon dessutom på sin ungdoms obesvarade kärlek – som nu förstås är lyckligt gift men i övrigt precis densamme. Det blir en förvirrande tid för Rachel, som kastas bakåt i tiden, men som lika lite som på universitetstiden kan göra något åt sina känslor.

Underhållande och charmig feelgood och en ny trevlig bekantskap i författaren Mhairi McFarlane. Jag gick faktiskt direkt vidare till hennes andra bok Here’s Looking at You.

Little Beach Street Bakery

Etiketter

bake lit, chick lit/feelgood, feel good, food lit, Jenny Colgan, UK

Efter ett tragiskt slut för deras gemensamma företag och privata ekonomi flyttar Polly och hennes pojkvän isär. De behöver få distans från allt som hänt, från varandra, och hitta nya krafter. Med begränsade medel har Polly inte så stora valmöjligheter, men hittar ett billigt boende på en avlägsen plats, som i misären ter sig märkligt lockande: en karg och glesbefolkad ö utanför Englands sydkust, dit semesterfolket ännu inte hittat. Mot bästa väninnans råd flyttar hon dit, och in i en förfallen bostad. Hon grottar ner sig i självömkan, men märker snart att livet vill fortsätta och drar henne med sig. Hon älskar att baka, så hon ägnar sin arbetslösa tid åt det. Genom sin bakning lär hon känna befolkning och får snart vänner – och fiender. När hon får chansen att börja arbeta på det lokala bageriet för att hjälpa till tar hon den. Snart hittar hon livsglädjen igen, och börjar trivas allt mer med sitt nya liv på de avlägsna ön. En viss lång stilig främling – eller två! – kan ha något med saken att göra.

Little Beach Street Bakery är en söt liten feelgoodroman. Den har de traditionella ingredienserna, och är placerad i en exotisk miljö – av det lite udda slaget. Den spränger inte mallen på något revolutionerande sätt, och kanske skulle någon säga att den på så sätt är förutsägbar, men det var ingenting jag reagerade eller störde mig på. Den var gullig och underhållande, och precis vad jag behövde för att liva upp långa pendlarsträckor på sistone.

En engelsman i Paris

Etiketter

book lit, chick lit/feelgood, feel good, franskt, kärlek, Paris, roman, tyskt

Flera saker lockade mig med den här boken: omslaget, titeln, Paris-miljön, den engelska kopplingen, bok om böcker-faktorn och faktumet att huvudpersonen, Aurélie Bredin, är kock och restaurangägare. Nu handlar den här boken inte särskilt mycket om mat, och Paris präglar den inte heller i den utsträckning jag kanske hoppats. Trots det är det en trevlig bok och absolut läsvärd för den som vill ha något lättsamt och romantiskt.

En engelsman i Paris handlar om Aurélie Bredin, som just blivit lämnad av sin pojkvän. Samma dag som det händer vandrar hon, förtvivlad och vilsen, på måfå in i en bokhandel och köper en bok med samma titel som boken avbildad ovan. Hon läser den och blir djupt berörd, bl a för att den nämner namnet på hennes restaurang och för att huvudpersonen ser precis ut som hon själv. Hon blir besatt av tanken att träffa författaren och få reda på om hon och han har träffats förut.

Boken handlar också om bokens förläggare, vars namn jag hunnit glömma (Chabinneua?), som i själva verket är boken i frågas författare. Men eftersom han gett ut den på förlaget där han själv jobbar har han antagit en pseudonym; Robert Miller, och mannen på författarporträttet är någon helt annan. Han hamnar i knipa när Aurélie dyker upp på förlaget och insisterar på att träffa Robert Miller. Och inte bara hon, utan även tidningar och bokhandlar propsar på träffar och intervjuer med författaren bakom den framgångsrika romanen.

Boken berättas vartannat kapitel ur Aurélies perspektiv och vartannat ur förläggarens. Det är en dråplig situation och en stundtals rolig historia, men framför allt är den kanske romantisk feel good. Inte den allra bästa sådan jag läst, men bra, mysig och med fransk feeling. Kanske t o m elegant, som förlaget hävdar.

Författaren till En engelsman i Paris sägs vara Nicolas Barreau, men också han spekuleras det kan vara påhittad författare och en möjlig pseudonym för tyska Daniela Thiele. För den som läst boken framstår det som självklart att det är så – en pseudonym, oavsett om denna är Thiele eller någon annan. Pga spekulationerna får boken också här taggas med både franskt och tyskt.

The Loveliest Chocolate Shop in Paris

Etiketter

brittiskt, chick lit/feelgood, choc lit, choklad, Colgan, feel good, Frankrike, Paris

Något sött, lätt och underhållande behövdes efter alla detektiver och mord under våren, så så fort jag fick sommarlov gav jag mg på den här godsaken av genresäkra Jenny Colgan.

Boken handlar om 30-åriga Anna Trent som en dag på sitt arbete i chokladfabriken i norra England råkar ut för en allvarlig olycka: ett helt tråg med choklad välter över henne. Hon hamnar på sjukhus en längre tid och mister även två av sina tår på en foten. Enda ljuspunkten är att hon på sjukhuset träffar sin gamla fransklärare Claire som också ligger inlagd, sjuk i cancer. De blir väninnor, och för att fördriva tiden börjar de samtala och läsa på franska.

Väl utskriven vet Anna inte riktigt vad hon ska ta sig till. Lätt deprimerad, utan två av sina tår och arbetslös ligger hon mest hemma, tills Claire föreslår att hon ska åka till Paris och hjälpa en bekant till henne i dennes chokladbutik. Efter viss tvekan åker Anna och det är då det egentliga äventyret börjar. Anna ska arbeta med och lär så känna chokladlegenden Thierry och hans stab. De är proffs på vad de gör och Anna får kämpa hårt för att hänga med och samtidigt orka umgås med den färgstarke man hon bor inneboende hos. Genom umgänget med honom träffar honom Thierrys son Laurent, som också han arbetar med choklad, men inte för sin far, och därför också mer eller mindre blivit förvisad ur familjen. Parallellt med Annas upptäckande av Paris berättas också Claires historia, om hur hon som ung 17-åring åkte dit för att vara au pair, och träffade sitt livs stora (olyckliga) kärlek – Thierry.

The Loveliest Chocolate Shop in Paris är två kärlekshistorier, massor av Paris och ännu mer choklad, vilket allt som allt är en ganska skön mix. Den är underhållande, lättsam och skriven med stor kärlek till både Paris och choklad, och glimten i ögat-cheek vad gäller England. Det är Colgans fjärde bok på rad om sötsaker (de andra tre har jag skrivit om här, här och här) och man kan inte påstå annat än att hon hittat sitt segment. Jag tycker att hon gör det bra, och ofta med fokus på omständigheterna runtomkring; kvinnor som tar sig an utmaningar, startar egna företag och kämpar för vad de vill och tror på, lika mycket som på kärlekstemat som är karakteristiskt för chick lit och feelgood. Nästa bok från Colgan ser ut att bli en uppföljare om Rosie Hopkins. Ska bli spännande att se vad hon har att komma med därefter.

Mer om Jenny Colgan och hennes böcker här.

 

Bokbok: The Secret of Happy Ever After

Etiketter

anglofilt, bokhandlar, boknördigt, boktips, brittiskt, chick lit/feelgood, feel good

Lucy Dillons The Secret of Happy Ever After har jag sett då och då tillsammans med ett par andra av hennes böcker, iscensatta i samma engelska by, men jag hade faktiskt ingen koll på att en av dem var, eller är, en riktigt bokig bok. Den handlar om vännerna Anna och Michelle, som lär känna varandra av en slump på ortens lilla hundcafé. Anna är bibliotekarie, gift och med tre styvdöttrar samt en halvvild dalmatiner, men blir uppsagd när biblioteket tvingas till sparåtgärder. Michelle är inflyttad till byn två år tidigare och har sedan dess öppnat en inredningsbutik som blivit en succé. Mindre succé är det med Michelle själv, som gömmer sig från sin man och sitt förflutna. Annas högsta dröm är ett barn, ett alldeles eget, men med huset redan fullt och en man som vill ha lugn och tystnad ser det inte ut att bli någon verklighet av hennes dröm. Vännerna blir arbetskamrater när Michelle tar över stadens bokhandel och anställer Anna som dess föreståndare.

Det är kring bokälskaren Anna och bokhandeln det litterära och boknördiga i boken kretsar. Mycket mer sådant än jag vågat hoppas efter alla supposedly bokiga men i själva verket inte-böcker jag läst på sistone. Anna älskar böcker och har viss förkärlek för romaner hon läste som barn och ungdom, och många av dem är sådana jag själv läst. Man blir väldigt sugen på att själv återbesöka lite gamla klassiker. Det är boksnack och paralleller, titlar och rekommendationer och allmänt bokmys, och dessutom bokhandelsmys. Överhuvudtaget är det en väldigt gemytlig bok, trots att det är ganska mycket problem och sorgligheter i den.

Det är också en hel del hundar i denna bok, liksom Lucy Dillons två andra som utspelar sig i samma samhälle. Den är faktiskt också mer hundig än många av de kattiga böcker jag läst på sistone varit kattiga, och det bästa är att det funkar det också, fastän jag inte alls är en hundmänniska. Kanske att jag är en hund-i-bok-människa, helt enkelt. I så fall borde jag nog läsa de två andra böckerna också.

Lucy Dillon finns på Twitter och Facebook.

Detta är mitt decemberbidrag till Västmanländskans Böcker om böcker-utmaning!