Etiketter
3-6 år, barnböcker, bilderböcker, feministiskt, genus, Jesper Lundkvist, Kivi, svenskt
Det finns väl knappast någon som inte känner till Kivi & monsterhund, och den hen-debatt boken kom att inspirera. Mycket har sagts om boken och användandet av hen, men i korthet kan sägas att förlaget och författarna ville skapa ett tredje svenskt pronomen och en möjlighet att undvika det könsstereotypa språket (eller snarare använda, för hen fanns sedan tidigare). Kivi tilldelas därför inget kön, utan omtalas hen och henom beroende på. Detsamma gäller den andra bilderboken om Kivi: Kivi & den gråtande goraffen.
Jag läste i våras med stor behållning en uppsats som handlade om svenska folkets olika förhållningssätt till pronomenet hen, och olika sätt att använda det för dem som valt att göra så. Å ena sidan finns förstås de som tycker att det här är trams av olika anledningar, och dem som är mer neutrala eller bara inte vill använda det, och å andra dem som tillskriver pronomenet olika grader av politik och ideologi. Men däremellan finns också en hel del som använder det lite som en fristad, eller bara istället för att behöva skriva ut han/hon (eller han, vilket det ärligt talat ofta är). Slutligen kan en också använda det som ett sätt att låta lyssnarens/läsarens egen fantasi få bestämma.
Det blev effekten för min del med den här boken. Kivi blev aldrig något tredje kön/genus för mig, förmodligen pga åratal av programmering. Figuren ser tydligen mer kill- än tjejaktig ut i min undermedvetna tolkning, även om jag inte självklart såg henom som en kille. Men inte vid något tillfälle tänkte jag på det som en tjej åtminstone. Inte jättemycket som en kille heller, så kanske svävade jag något lite mittemellan, men eftersom jag dessutom av bara farten läste ordet henom som honom – pga antalet bokstäver, förprogrammering igen – hamnade jag på skalan han – hen – hon nånstans mellan han och hen.
Hmm. Jag vet inte om det var så här det var tänkt att det skulle bli.
Men jag gillar experiment av den här sorten. Hen-debatten är infekterad och mångsidig, men jag gillar ordet och det ambitioner som finns bakom, även om jag tillhör mittfåran beskriven ovan, som oftast använder ordet som ett substitut för att skriva ut hon/han – och när kön är totalt irrelevant. Jag skulle vilja komma dithän där Kivi ÄR en hen, där jag inte tolkar åt det ena eller andra, utan låter hen vara ett tredje. En får kanske ge avprogrammeringen lite tid, och övning.
Men också om enn tar bort hela hen-grejen och fokuserar på Kivi-böckerna som bilderböcker för barn så gillar jag dem. Jag gissar att den aspekten lätt kommer i skymundan med just de här böckerna, men de är skojigt skrivna och roligt illustrerade av Bettina Johansson. Definitivt läsvärda, och med hen-aspekten i synnerhet, även så för vuxna. Alltid lär en sig något, om en själv inte minst.
Det finns massor att läsa om bakgrunden till hen-debatten och böckerna om Kivi. Här t ex i DN, och på förlagets sida här. Författare Jesper Lundkvist skriver själv intressant här.
