Taggar

, , , , , ,

The Monogram MurdersJag är Agatha Christie-fantast och har varit i många år. Jag har läst ett flertal av hennes Miss Marple- och Poirot-mysterier, men det var ganska många år sedan nu. De senaste åren har det istället varit de olika TV-adaptionerna jag underhållit mig med. Min sambo och jag har sett vissa av dem mer än en gång: i olika versioner med olika skådespelare, men faktiskt också någon gång exakt samma, då det hunnit gå lång tid emellan tittningarna och vem som var mördaren sorterats ut ur minnet. De är lagom underhållning en kväll då man inte har något annat att titta på. Jag uppskattar alla de olika Miss Marple:arna, men framför allt tycker jag att David Suchet är klockren som Poirot.

När jag såg det skulle komma ett nytt Poirotmysterium i bokform, författat självklart inte av Agatha Christie men av deckarförfattaren Sophie Hannah, skrev jag genast upp boken på Måste läsa-listan. När The Monogram Murders sedan väl var utgiven hittade jag att den också fanns tillgänglig som engelsk ljudbok, och eftersom jag bilpendlar en del införskaffade jag den pronto. Och vilket lyckokast det var. Mannen som läser boken har inte bara lyckats bra med de olika rösterna och brytningarna, utan också med att låta väldigt (ibland nästan läskigt) lik David Suchets Poirot. Underbart för en Poirotnörd att lyssna till.

Behöver man ens veta vad boken handlar om? Tveksamt om man redan är fantast. Men det står annars mer om handlingen på författarens hemsida. Sophie Hannah har lyckats riktigt bra med att hålla sig nära upplägget för ett Poirotmysterium och det Poirot säger och gör är onekligen väldigt Poirot. Jag upptäckte att jag emellanåt satt och beundrade bara detta i sig. Det enda jag mot slutet kände som kanske inte stämde så väl överens och som blev lite jobbigt, var att det nästan blev lite för mycket kringelikrokar, och att Poirots utredande och tal kring vad som skett – och inte skett – blev lite långrandigt. Det var så mycket som inte var som det verkade, och som inte heller var som det verkade efter första genomskådningen, att jag ibland tappade bort mig och mitt i Poirots utläggning tänkte Kom till saken! Jag vill bara veta! Kanske var det avsikten: att hålla läsaren på sträckbänken, kanske är jag för otålig, men detta drog ner upplevelsen och betyget på en bok som jag i övrigt hade både glädje och underhållning utav. Definitivt läsvärd ändå dock, i synnerhet för Christie- och Poirotfantaster.