Taggar

, , ,

UsEfter den fantastiska succé som David Nicholls One Day blev både som bok och film måste efterföljaren vara fantastiskt svår att skriva. Men också att läsa. För hur kan man inte ha höga förväntningar och förhoppningar? Många är exemplen på böcker som hamnat i denna orättvisa utgångspunkt. Liksom många av dem lever inte heller Us riktigt upp till förhoppningarna. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tyckte, ens när jag med största ansträngning tänker bort hela One Day. Jag tyckte nog inte jättemycket om den utan jämförelsen heller. Inte så att jag tyckte illa om den, trots stundtals riktigt smärtsam läsning, utan den hamnar någonstans kring 3-3 ½ om jag skulle ge ett klassiskt 1-5-betyg. Ok, kanske 3 ½, nu när det hunnit gå några veckor sedan jag läste den.

Historien som sådan är intressant: Douglas får reda på att hans fru funderar på att lämna honom efter att deras gemensamme son flyttar hemifrån. Övertygad om att hon har fel och kan ändra sig bestämmer sig Doug för att den lilla familjen ska åka på en sedan tidigare planerad långsemester i Europa och att de då ska bli en riktig och kärleksfull familj igen. Men allt, mer eller mindre, går fel. Relationen mellan honom och frun är ansträngd och den mellan honom och sonen ännu mer så. Det smärtsamma i boken är berättelserna om just detta, både i bokens nutid och i det som berättas om det förflutna. Sedan ska det dock sägas att det inte är en sorglig eller deprimerande bok, långt ifrån. Det är trevlig läsning också och man fattar lätt sympati för Douglas, även om den sympatin stundtals pendlar. En klurig bok, som var ok och för all del läsvärd, men som kunde fått vara ännu bättre.