Taggar

, , , , ,

BöljelekNär jag äntligen kommer iväg på semester älskar jag att samtidigt semestra i litteraturen, allra helst skönlitteraturen. Jag brukar ägna en del tid åt att reka vad som finns med lokal anknytning till resmålet, och läsa på om både böcker och författare, innan jag gör mitt semesterläsningsval. I sommar missade jag det emellertid helt, och det var först när jag var på plats i Blekinge som jag insåg hur fruktansvärt dålig koll jag har på Blekinge-relaterad litteratur.

Vi avhjälpte denna brist något genom att gå på ett bokprat medan vi var på dagstur på Hanö. En bibliotekarie från Sölvesborg hade samlat ihop en imponerade mängd litteratur om just Hanö och intilliggande Listerlandet, och pratade engagerat om den i dryga timmen. Mycket intressant och kul att ha lyssnat på. Emellertid var det i princip enbart facklitteratur, och möjligen lite poesi, som togs upp. Jag ställde därför frågan om blekingsk skönlitteratur i sociala media (av någon anledning FB snarare än mer tippade Twitter) och fick av Västmanländskan tips på en historisk deckare: Böljelek av Johanna Limme och Martin Palmkvist. När jag senare ställde samma fråga i en bokhandel i Karlshamn fick jag samma svar och köpte därmed också raskt boken.

Jag gav mig på att läsa Böljelek och inledningsvis rullade det på ganska bra. Men när semestern var slut någon dag senare tappade jag också intresset för boken något, och läste den 3-4 sidor åt gången i tämligen trött tillbaka-på-jobbet-tillstånd. Ingen bok vinner på sådan behandling och intresset för handlingen kom sedan heller egentligen aldrig igång. Det kan ha varit min orättvisa läsbehandling, men jag fattade aldrig vare sig tycke eller antipati för huvudkaraktärerna. Den huvudsakliga historien grep mig inte, och den sidohistoria som stoppats in, och som hade potential, blev något av ett antiklimax. Jag trodde att den skulle växa och ta plats, eftersom boken är uppbyggd efter en nedräkning inför ett kungligt besök i Karlshamn, men så blev det inte riktigt. (Jag hoppas att det inte är att spoila för mycket att skriva så.) Så, inte jättebegeistrad över denna deckare. Jag läser nog hellre böcker som utspelar sig i nutid, där jag inte behöver sitta och fundera över om man verkligen sa eller gjorde si eller så i slutet på 1800-talet. Dock var det kul att läsa en bok som utspelade sig på platser där vi just varit. Karlshamn beskrevs vid något tillfälle på ett trevligt sätt och jag kände lätt igen mig även på ett kort besök.