Taggar

, , , , , ,

The Night BookmobileJag älskar Audrey Niffeneggers båda romaner The Timetraveler’s Wife och Her Fearful Symmetry, så det är rätt märkligt att jag lyckats hålla mig så här länge från att läsa ovan avbildade The Night Bookmobile, i synnerhet som den dessutom handlar om böcker, läsande, bibliotek och bibliotekarier! Så äntligen, kan man väl säga, fick jag läst den för ett tag sedan.

Och vilken historia det här är, inte på det uppenbara sättet handlingsmässigt, utan undertonerna och tänkvärdheterna. För den innehåller otroligt mycket för att bara vara några tiotals sidor lång. Handlingen berör böcker och läsning, och böcker som sällskap och vänner bl a.

Själva historien börjar när Alexandra är ute och promenerar en natt i Chicago och plötsligt stöter på en nattöppen bokbuss. Bara det är märkligt i sig, men det visar sig dessutom att de böcker som finns i bussens bestånd är exakt de böcker hon har hemma och har läst – helt eller delvis – genom åren. Det blir en märklig upplevelse att vandra runt bland bibliotekshyllorna, en upplevelse som gör så starkt intryck på Alexandra att hon inte kan låta bli att ge sig ut och leta efter bokbussen igen natt efter natt. Hon finner den inte igen förrän många år senare då hon slutat leta efter den.

Medan besöken upprepas med många års mellanrum får läsaren också följa Alexandras liv och den vändning det tagit efter att hon först stötte på bokbussen. Upplevelsen kommer att styra hennes liv, som blir alltmer centrerat kring böcker. Det är svårt att förklara enkelt, men mycket av det som händer – det mer vardagliga och mindre drastiska – kan nog många bokälskare känna igen sig i. Utvecklingen i sig är dock ganska drastisk, vilket jag dock inte ska gå inpå närmare av spoilerskäl. Allt som allt en lite underlig men välskriven och bra grafisk roman, tyckte jag.

Extra rolig att läsa var den här för att serier ska vara Audrey Niffeneggers föredragna format: hon är egentligen serietecknare, men fann – enligt vad jag hört – att historierna som utvecklades i The Time Travelers Wife och Her Fearful Symmetry blev alltför omfattande för att vara hanterbara i serieformat, varför det blev vanliga romaner av dem istället. Det formatet hanterade hon väl, men det är lite extra kul att uppleva henne i det format hon själv sägs föredra.