Taggar

, , , , , , , ,

NyckelnJaha, då var det över. Efter att länge ha sparat på den svenska fantasyframgången om Engelsfors gav jag mig äntligen på den i slutet på sommaren och läste först Cirkeln, sedan Eld och serie tie-in:en Berättelser från Engelsfors, som jag minsann glömt blogga om. Och nu då Nyckeln. Så nu är det slut. Tyvärr. Just som det blev väldigt bra.

Författarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (båda nuförtiden mer aktiva på twitter, namn hittas på resp blogg) har bit för bit byggt upp emot den kamp som utspelar sig i Nyckeln, även om det två tidigare böckerna varit äventyr i sig. Det är (som sig bör) en maffig avslutande bok och jag tycker att de lyckas bra med att hålla intresse och spänning uppe genom så gott som alla 813 sidor. Lite extra mycket tyckte jag av någon anledning om avsnitten i Gränslandet, vilket gjorde att jag använde dem som riktmärken när jag läste (de markeras med en grå sida som syns även när boken är stängd). Utan att avslöja för mycket tyckte jag också mycket om episoden när vattenelementet reagerade. Den gav mig många högljudda skratt, kort som den dock var.

Jag vet inte om jag vill beskriva handlingen mer ingående. Ibland är läsupplevelsen mäktigare i sin helhet, utan en massa förhandsinfo (oftast läser jag inte ens baksidestexten själv). Jag tror att om en läst de två tidigare böckerna och tyckt att de var ok, så ska en helt enkelt bara ge sig på den här också. Den är i samma anda och jag undrar om jag inte tyckte allra mest om denna. Den var i varje fall helt perfekt att försvinna in i detta långlediga jullov och lämnade ett visst tomrum efter sig. En värdig avslutning på en bra svensk fantasytrilogi, med ett (som sig också bör) lagom-aningens-öppet slut som inte hindrar att det en dag trots allt kommer en fortsättning. Håll hoppet levande.