Taggar

, , , ,

PotatishäxanLegenden om potatishäxan är en helt underbar bok av Eoin Colfer i hans serie på tre böcker om Lukas och Martin, äldsta bröderna i en skara på fem. De andra, fristående, delarna är Legenden om kapten Kråkas tänder och Legenden om världens värsta kille, som jag också läst men inte hunnit blogga om ännu.

Kapten kråka var trevlig lagom-läskig läsning, medan Potatishäxan är mer humoristisk. Den är definitivt den bäste av dem tre och skulle kunna vara något av en kultbok – i bibliotekariekretsar inte minst. Boken utspelar sig nämligen på bibliotek och innehåller en bibliotekarie. Och inte vilken sådan som helst, utan en ninjabibliotekarie förklädd till äldre, småkraftig och sur tant. Visst är det lite trist att bibliotekarier så ofta avbildas inom samma snäva ramar, men eftersom Colfer skapat en rolig, stark, kick-ass gumma bakom fasaden är åtminstone jag beredd att förlåta honom den här gången.

Historien i boken är denna: Lukas, Martin och deras tre yngre bröder har sommarlov. Deras mamma tycker att det är lite mycket med fem livliga bröder hemma och bestämmer sig för att Lukas och Martin så som äldst ska få lov att hitta på något på dagarna. Detta något hon tänkt sig är besök på biblioteket ett par dagar i veckan. För Lukas, och ännu mer Martin, är detta ett straff snarare än en ynnest. Alla vet ju hur trist det är på bibliotek (man kan tvingas läsa böcker!) och dessutom finns ju Potatishäxan, den galna och beryktade bibliotekarien där.

Till biblioteket ska de emellertid, utan pardon, men Martin kan naturligtvis inte överge sina förutfattade meningar eller sin busiga natur, så han ger sig givetvis i kast med att hitta på hyss och rebellera på diverse smussliga sätt. I Potatishäxan har han emellertid mött sin överman, ska det visa sig. Hon överlistar honom, och det på väldigt roliga sätt. När de sitter där på biblioteket eftermiddag efter eftermiddag börjar Martin och Lukas i ren uttråkning läsa böckerna omkring sig, och minsann om de inte råkar fastna ordentligt i läsandet. Ingen av dem vågar erkänna det men plötsligt vill de inte längre gå hem från biblioteket om dagarna.

Humorn i boken förstärks mycket tack vare roliga, om än enkla, kompletterande illustrationer skapade av Tony Ross. Missa inte denna snabblästa guldklimp!