Taggar

, , , , , ,

James och jättepersikanDet finns så otroligt många klassiker man skulle vilja läsa men inte riktigt hunnit. Roald Dahls böcker tillhör denna skara för mig, då jag märkligt nog inte läst så många av hans verk. Men det är det inte för sent att ändra på och bara med denna bok har jag lite mindre borde ha läst-skam.

James och jättepersikan är historien om den James, vars föräldrar tragiskt dött i en olycka på zoo. Han får efter den bo hos sina fastrar Sylta och Snylta i deras hus, men de är inte speciellt snälla mot honom. Han får inte leka eller träffa vänner, utan måste hjälpa fastrarna med allt möjligt, medan de själva ligger och latar sig. James skulle så gärna vilja åka till havet, och träffa andra barn att leka med, men det är det inte tal om.

Men så plötsligt en dag dyker en filur upp utanför fastrarnas trädgård och vinkar James till sig. Han ger honom en påse med gröna små stenliknande saker och berättar att om James gör precis som han säger med dem, så kommer det att hända sagolika ting, och James ska aldrig behöva vara olycklig igen i sitt liv. James bereder sig för att göra som filuren säger men tappar ut de gröna sakerna på gräsmattan. Han blir förtvivlad förstås, men det hinner inte gå lång tid förrän märkliga saker börjar hända med persikoträdet som står där stenarna fallit. En persika börja växa och växer sig gigantisk. Den växer och växer och växer. Dagen efter har den växt ännu mer. Plötsligt hittar James en ingång i persikan och kryper in i den. Därinne hittar han en nyckelpiga, en spindel, en tusenfoting, en gräshoppa och en daggmask; alla jättestora. De har växt samtidigt med persikan och håller som bäst på att smida planer för att lämna fastrarnas trädgård – med hjälp av persikan. James tar chansen att följa med. Det blir den konstigaste, roligaste läskiga färden, som för dem alla ut på havet, upp i skyarna och ända till New York.

James och jättepersikan gav mig genast känslan av en äkta engelsk historia av den gamla sorten. Det är svårt att sätt fingret på hur, men det är något med den självklara subtila humorn och de olika personligheternas starka karaktärer; sura, som irriterade och glada. En härlig historia som jag absolut förstår varför den blivit en barnklassiker.

Den här boken tänkte jag rekommendera till förskolan, som högläsningsbok för dem som vill ha en lite längre bok. Jag tror också att den funkar fint till lite äldre barn, och även vuxna med sagotycke och/eller anglofila böjelser.

Illustrationer av Emma Chichester Clark.