Taggar

, , , ,

AkademimordenSå fort jag läste om den här boken paxade jag den på mitt lokala bibliotek och inväntade ivrigt släppdatum. Det litterära temat och miljöerna fick den att framstå som en deckare utöver det vanliga, och synnerligen lämpad för litteraturnördar som jag.

På natten efter firandet av Strindbergs 100 års jubileum blir Svenska Akademiens ständige sekreterare skjuten till döds i Berzelii park i Stockholm. Kort därefter mördas fyra andra akademiledamöter under en sammankomst, och därpå ytterligare en. Polisen fattar snabbt att morden har en koppling till akademiens verksamhet och verkar ha motiv bakåt i tiden. Mördaren använder ett historiskt vapen och klär ut sig till en gestalt som utseendemässigt påminner om Strindberg. Riksmordkommissionens utredare Claudia Rodriguez konsulterar sin pojkvän från yngre dagar, antikvariatsinnehavaren och litteraturnörden Leo Dorfman, och tillsammans börjar de leta efter kopplingar och förklaringar. De finner snabbt ledtrådar, men så blir Rodriguez plötsligt bortkopplad från utredningen och förbjuden att ha något mer med den att göra. Tillsammans med Dorfman bestämmer hon sig för att de ändå måste ta reda på varför och vem det är som försöker utrota ledamöterna en efter en och stoppa honom.

I slutändan tyckte jag att det här var en ganska ok bok, där behållningen helt klart är det litterära temat och nörderiet som genomsyrar hela boken. Det gjorde den speciell och kanske t o m läsvärd. Men jag har en hel del invändningar. Det innebär tyvärr en del möjliga spoilers, så om du vill läsa den här boken utan sådana ska du inte markera och läsa det kommande stycket, utan hoppa till det synliga stycket nederst.

Boken börjar bra och utspelar sig i härligt litterär miljö. Den historiska kopplingen i mördarens utklädnad och mordvapen är spännande, men någonstans blir allt bara lite för otroligt: En lapp med ett budskap singlar ner till 3 män och 100 år senare mördas en massa människor (förlåt, stolar). Nu visar det sig ju inte vara riktigt så enkelt och i slutet tycker jag att det rättar upp sig något med vem det visar sig vara – eller snarare vem/vilka det inte var – men trots det var det långa sträckor då jag satt och kände att det här funkar inte riktigt. Jag vet inte om de historiska tillbakablickarna hade behövt vara en större del av boken för att jag skulle kunna förstå hur viktig den här saken är för dem som ärvde lappen med budskapet från Strindberg. Jag köpte inte riktigt varför detta hände – varför stolsnummerna, snarare än ättlingarna? -och varför nu och så drastiskt? Ö h t mer om mördaren, som framstår som någon som vet och kan allt och inte har några ekonomiska hinder. Och även om detta skulle kunna skyllas på att jag hängt med dåligt, eller varit trött när jag läst så att jag missat något – eller om allt bara ska förklaras med att det är en sjuk galning – så hade jag också svårt att köpa vissa andra lite Indiana Jones-iga/Diagon Ally-aktiga inslag.

Som jag skrev ovan rättar historien upp sig i slutet, men pga ovan beskrivna var det inte helt självklart att jag skulle ta mig dit, till slutet. Jag är glad att jag gjorde det för boken är trots allt underhållande, men kanske främst som en litteraturfest. Just det gör författaren väldigt bra, med allt ifrån små detaljer här och där till genomgående teman och miljöer.

Martin Olczak är välkänd och omtyckt som barnboksförfattare. Detta är hans debutroman för vuxna.