Taggar

, , , , , , ,

en_engelsman_i_parisFlera saker lockade mig med den här boken: omslaget, titeln, Paris-miljön, den engelska kopplingen, bok om böcker-faktorn och faktumet att huvudpersonen, Aurélie Bredin, är kock och restaurangägare. Nu handlar den här boken inte särskilt mycket om mat, och Paris präglar den inte heller i den utsträckning jag kanske hoppats. Trots det är det en trevlig bok och absolut läsvärd för den som vill ha något lättsamt och romantiskt.

En engelsman i Paris handlar om Aurélie Bredin, som just blivit lämnad av sin pojkvän. Samma dag som det händer vandrar hon, förtvivlad och vilsen, på måfå in i en bokhandel och köper en bok med samma titel som boken avbildad ovan. Hon läser den och blir djupt berörd, bl a för att den nämner namnet på hennes restaurang och för att huvudpersonen ser precis ut som hon själv. Hon blir besatt av tanken att träffa författaren och få reda på om hon och han har träffats förut.

Boken handlar också om bokens förläggare, vars namn jag hunnit glömma (Chabinneua?), som i själva verket är boken i frågas författare. Men eftersom han gett ut den på förlaget där han själv jobbar har han antagit en pseudonym; Robert Miller, och mannen på författarporträttet är någon helt annan. Han hamnar i knipa när Aurélie dyker upp på förlaget och insisterar på att träffa Robert Miller. Och inte bara hon, utan även tidningar och bokhandlar propsar på träffar och intervjuer med författaren bakom den framgångsrika romanen.

Boken berättas vartannat kapitel ur Aurélies perspektiv och vartannat ur förläggarens. Det är en dråplig situation och en stundtals rolig historia, men framför allt är den kanske romantisk feel good. Inte den allra bästa sådan jag läst, men bra, mysig och med fransk feeling. Kanske t o m elegant, som förlaget hävdar.

Författaren till En engelsman i Paris sägs vara Nicolas Barreau, men också han spekuleras det kan vara påhittad författare och en möjlig pseudonym för tyska Daniela Thiele. För den som läst boken framstår det som självklart att det är så – en pseudonym, oavsett om denna är Thiele eller någon annan. Pga spekulationerna får boken också här taggas med både franskt och tyskt.