Taggar

, , , , , , , , , ,

emmaFör vart tema/genre jag läser nu inom barn & ungdom försöker jag läsa någon serie också. För kärlekstemat blev det en manga, eftersom det är sällan jag läser sådan. (Huruvida manga ska räknas som serie kan säkert debatteras. I just det här sammanhanget ser jag termen serie främst som ett inkluderande paraplybegrepp, där jag tänker innefatta ganska mycket tecknat/ritat/grafiskt.) Jag valde första delen om Emma, skapad av Kaoru Mori (tilltalsnamns Mori, tror jag). Att den utspelar sig i viktorianska London kan ha påverkat mitt val i viss mån…

Emma är tjänsteflicka hos en före detta guvernant som dragit sig tillbaka på ålderns höst. En dag kommer unge herrn William, som Emmas arbetsgivare tagit hand om och undervisat när han var liten, och hälsar på. Tycke uppstår mellan William och Emma, trots att han är från en välbärgad familj – ett annat land, som Williams far uttrycker det, jämfört med Emma. Denna första del handlar om det två karaktärernas väldigt olika liv i samma stad, och också hur förälskelsen mellan dem slår rot och börjar växa. Däremellan händer en massa annat och vissa kapitel är historier för sig om helt andra saker som händer, men som är en del av deras olika vardagar. Historien går därför ganska långsamt fram och för att få reda på om Emma och William får en chans får man fortsätta med de övriga 6 delarna i serien.

Det var kul att läsa manga som omväxling, även om det tog mig lite tid att lista ut vilken ordning och riktning jag skulle läsa rutorna, utöver att boken förstås ska läsas bakifrån och fram, vilket delvis berodde på att många rutor bara är bilder utan dialog. När jag väl var säker på min sak var det dock inga problem att hänga med, även om det är lite ovan även med detta att inte så mycket sägs, utan istället visas. Det är en sak att se en bild, och att tolka och förstå vad den ska säga, i brist på ord. Men inget svårt egentligen, och även denna mangaovana klarade sig skapligt.

Den stora behållningen för mig är den vackra teckningarna och den viktorianska miljön. Med efterordet, eller vad man vill kalla det, förstår man också Moris kärlek till denna tid och stad, och tycker kanske ännu lite mer om denna lite ovanliga, eller åtminstone otypiska, manga. Jag gillar också mycket hur alla kapitel får en liten epilog, som handlar om annat än det huvudsakliga i kapitlet, utan följer sidospår i handlingen. Historien i sig är annars inte väldigt gripande. Kanske går det lite för långsamt för min smak, även om boken var snabbläst som sådan. Därför tror jag inte att jag kommer att läsa alla sju delar, trots att nu kärlekstemat inte fullt blommar ut i den jag läst. Det är dock inte helt uteslutet, för jag gillade trots allt denna manga.

Mer om Kaoru Mori här.