Taggar

, , , , ,

mini-far-karleksbrevDå har jag, redan med förra inlägget, bytt genre i barn- och ungdomsbokläsningen, eller om man snarare ska kalla det tema, då jag läser olika historier och åldersklasser om kärlek. Jag var lite nyfiken på Christine Nöstlinger så jag valde den här lättlästa historian om Mini att börja med.

Mini får kärleksbrev handlar om när Mini träffar sin kompis Maxi och hennes kusiner. Mini blir hemskt förtjust i den ena av killarna, fast Maxi varnar henne för att han inte är någon att sukta efter. Men Mini blir helt svag i knäna av honom och tycker att de får bra kontakt. När kusinerna plötsligt reser hem till sin hemstad beslutar hon sig för att ta chansen och skicka ett brev till honom. Till sin stora glädje får hon svar och de börjar brevväxla. De skriver ofta och Mini är både kär och lycklig tills hon en dag kommer på att det inte är den kusin hon förälskat sig i, utan hans bror, som skriver till henne – under falskt namn!

Mini får kärleksbrev är egentligen en OK historia som säkert många yngre och nybörjarläsare skulle ha glädje av. Men det stör mig hur mähäig Mini blir när hon runt killen hon är kär i: ska förlora ett lopp för att han inte ska bli sur, oroar sig och ifrågasätter sig själv. Listan på underdånigt ‘tjejbeteende’ i den här boken kan göras längre. Jag hoppas hitta bättre saker att rekommendera på temat för den här gruppen. Kanske ska jag inte heller ge upp helt på Nöstlinger. Hon blev ALMA-pristagare 2003, så något speciellt att komma med torde hon kunna ha. Mer om det här.