Taggar

, , , ,

Mördaren ljuger inte ensam filmSydsvenskan spår idag i artikeln ”Med mord som njutningsmedel” om Maria Lang och hennes storverk, en comeback för cyankalium och Lang generellt. (Se mer hos Mrs Book Pond, som dagens inläggstitel bygger vidare på.) Igår recenserade samma blaska nya filmatiseringen av Mördaren ljuger inte ensam (recenserad av mig här) och gav den en 1:a. En ETTA. Filmen skulle alltså vara sämre än Göta Kanal 7, Analyze This 18 och andra liknande storverk som fått åtminstone 2:or eller 3:or i denna tidning.

Själv tyckte jag att filmen var underbar. Jovisst finns det säkert filimska eller stilistiska grepp att vara kunnig om och racka ner på (men en 1:a?!), men det var inget jag som Langfantast överhuvudtaget tänkte på i de vackra miljöerna, tjusiga kläderna och scenerna allmänt, och framför allt den välbekanta, och faktiskt också välhanterade, intrigen. En charmig version och en historiskfläktande sommardröm, väl behövd så här i fryskalla mars. Boken-bättre-än-filmen är väl nästan alltid sant, men om man accepterar det för hur det är tyckte jag de lyckades bra i att dra ner på de många förhörsvändorna och ibland lite förvirrande lögnerna till ett hanterbart antal i filmen. Framför allt är det underbart att se Lang på film, som något slags bekräftelse på vad bokbloggarmaffian (och andra) länge vetat. Att Lang är Sveriges sanna deckardrottning. Länge leve Lang!

Eller? Vad tycker ni om Lang? Och Langfantaster, vad tyckte ni om filmen?