Taggar

, , , , , ,

mordet_i_eiffeltornet

Det är 1889 och det är världsutställning i Paris. För bara ett par månader sedan stod det gigantiska metalltornet, ritat av Gustave Eiffel, färdigt, symbol för Frankrikes storhet och industri. Bokhandlaren Victor Legris övertalas av sin vän Marius Bonnet att börja skriva litteraturkrönikor för hans nystartade tidning och dras så in i ett nytt sällskap. Där träffar han den vackra Tasja och får senaste nytt om de märkliga mord som sker ett efter ett över hela stan, och flera på området för världsutställningen. Snart upptäcker han samband och märkligheter som gör honom misstänksam mot människor nära honom, och han känner sig manad att börja nysta i de farliga mordgåtorna.

Det är en väldigt romantisk bild av Paris under sent 1800-tal som målas upp för läsaren. Det är spännande tider i en mytomspunnen stad och färgglada karaktärer. Det är också den stora behållningen av den här boken. Som entusiastisk läsare av cozy mysteries är jag ganska van vid att mordgåtan inte alltid är det viktigaste eller bästa i boken och det gör inte så mycket att det att det är så även här, men jag vet inte..

Jag hade hoppats på ganska mycket mer av den här boken och serien som jag tänkt i flera år att jag ska ge mig på att läsa. Den är inte dålig, och som sagt är Parisbeskrivningarna njutbara och det är kul att som omväxling läsa något (översatt) franskt, men den stora begeistringen uteblev. Ingen av karaktärerna griper tag i mig och jag får inte ens antipati mot Victor, som jag läst om hos flera andra. (Han är dock en märklig man som uttalar sig nedlåtande om flera kvinnor runt honom för att de tycker om honom och uppför sig sedan i sin tur likadant som dem, eller värre, mot en kvinna. Det ska kanske tillskrivas tiden för historien, men särskilt engagerande är det inte.)

Allt som allt OK läsning, men jag tror inte att jag kommer att fortsätta med serien. Däremot är jag fortsatt väldigt förtjust i omslagen i serien :)