Taggar

, , , ,

grand final i skojarbranschenSkönlitterära bokbranschböcker är vi inte bortskämda med i samma utsträckning som böcker om böcker, om bokhandlar och bibliotek t ex. Att den här skulle vara ”vass, syrlig, intelligent” (baksidesblurb från Sydsvenskanrecension) gjorde den inte mindre lockande. Därtill är just den här vassa, syrliga, intelligenta skönlitterära bokbranschboken skriven av Kerstin Ekman – en välrenommerad och omtyckt svensk författare som jag aldrig läst något av (slut på nakenchock). Sådant behöver ju åtgärdas när tillfälle ges, och bättre förutsättningar än ovannämnda ges nog inte.

Dessutom har Grand final i skojarbranschen hyllats till skyarna på i stort sett alla håll och kanter. Men det är ju lite farligt det där med hyllade böcker. Hyllningar blir till förväntningar, löften nästan, och det är sällan eller aldrig rättvist mot boken. Inte heller den här. Jag kan se vad folk gillat oftast, men dessvärre blev jag inte lika lyrisk som alla andra har blivit. Det var roligt att läsa den, i synnerhet som jag nu äntligen kan tvätta bort Ekman från inte-läst-skamlistan, och jag har fått mer ut av boken än det låter som här. Men jag tyckte nog att den helt enkelt blev för lång, att Ekman ibland drev sina (som jag uppfattade dem) poänger lite för långt och flera partier tappade jag helt koncentrationen. Jag tror att det är min humor (igen), i kombination med för höga förväntningar.

Dock är det en bok som gjort ett bestående intryck (och det är god kritik), och sådana ändrar jag ibland uppfattningen om lite med tiden. Händer det er också?