Taggar

, , , ,

På väg till jobbet i lördags snubblade jag lite oväntat över en en-gång-i-månaden-loppis – i lokalen precis bredvid bibblan. Eftersom jag var alldeles för tidig och hade en hel halvtimme tills jag skulle börja jobba strosade jag lite oskyldigt in, och vad hittade jag om inte en hel antikvariatsavdelning? Och ännu bättre – eller värre, beroende på om man håller på att beta av olästa böcker eller inte – en hel hög med gamla Maria Lang-böcker. Bland dem dessutom Mördaren ljuger inte ensam: Langs första bok med Christer Wijk, Puck och Einar, en lockelse jag helt enkelt inte kunde motstå.

Jag har tidigare läst ett par Lang-böcker och vill inte påstå att det inte funkat att läsa dem i fel ordning, men jag skulle nog rekommendera att man läser denna första ganska tidigt om man ger sig på Lang som nybörjare. Åtminstone saknade jag i Tragedi på en Lantkyrkogård väldigt mycket den bakgrund som ges i denna till de tre centrala karaktärerna Puck, Christer och Einar. Jag har mycket bättre uppfattning av och intresse för dem efter beskrivningen av dem i Mördaren ljuger inte ensam, en i övrigt både spännande och stämningsfull bok.

Handlingen i Mördaren ljuger inte ensam utspelar sig sommartid på en ö i Bergslagen där ett kompisgäng samlats i en stuga. Det dyker upp fler gäster än väntat och stämningen påverkas av spänningar några av personerna emellan. Det är till och med så illa och en av semesterfirarna drivs till mord.

Det är en riktigt klurig deckare det här. Det är inte helt lätt att hänga med bland alla lögner och invecklade förhållanden och jag lyckades inte i förväg räkna ut vem mördaren var. Jag blev lite besviken på vem det var av anledningar jag inte kan gå in på utan att avslöja alltihop för den som ännu inte läst, men det gjorde inte egentligen mycket. Det är fortfarande en spännande bok och perfekt sommarläsning.