Taggar

, ,

Vissa böcker är det knappt lönt att blogga om eftersom det känns som att alla redan läst dem, men jag hade själv inte hunnit läsa denna förrän nyligen, så kanske är det någon mer som kan behöva en påminnelse om att den här boken finns därute. Jag tyckte nämligen att Eldvittnet, Lars Keplers (aka makarna Ahndoril) 3e bok om Joona Linna, var tillbaka i stil med deras första; Hypnotisören, och kanske t o m ännu bättre. Kul, eftersom Paganinikontraktet inte riktigt levde upp till förväntningarna i mitt tycke.

I Eldvittnet blir en tjej och en anställd vid ett ungdomshem brutalt mördade. Allt tyder på att det är en av de andra tjejerna på hemmet som står bakom. I flykten från brottsplatsen har hon fått med sig en fyraårig pojke som gisslan och det gäller för Joona Linna att hitta dem och lösa mordgåtan, trots att det inte egentligen är hans fall och han dessutom är avstängd pga en pågående internutredning om honom.

Historien är spännande och håller ganska bra alla boken 560 sidor, även om jag gissar hur det ligger till och ungefär vad som ska hända när det är en bra bit av boken kvar. Den invändning jag har annars rör en bihistoria kring Joona. Den rusas onödigt när den är intressant nog att kunna få ta avsevärt mycket mer plats, rent av en egen bok. Kanske hänger det samman med att boken med dess huvudhistoria redan är så tjock, eller så kommer det att gottgöras i nästa del av kriminalserien om Joona Linna. Jag hoppas på det senare.

Biblioteksbok.