Taggar

, , ,

Jag skrev tidigare i veckan (Gott Nytt År förresten!) om en passage i boken Chocolate Chip Cookie Murder som jag blev alldeles förfärad av pga dessa elakhet och råhet i beskrivningen av en bikaraktär. Jag har förstås funderat mycket på den här passagen och vad jag ska tycka om den och boken i övrigt, och fick många intressanta synpunkter från flera av er i kommentarerna.

Men jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tycka. Den här episoden, eller beskrivningen, vad man nu vill kalla den (citerad här) står verkligen ut. Den är inte i linje med något annat i boken, varken beskrivningsmässigt eller karaktärsmässigt. Det är en bok som har en hel del med kakor att göra, ett mysmysterium som liksom många andra i samma genre – trots mord och andra brott – bygger på feel good/underhållning och som kanske inte främst gjort sig känd för komplexa karaktärer eller existentiellt hårklyveri (igen; generellt). Jag har läst ett antal (för att uttrycka mig lite blygsamt) liknande i samma genre och det är väl inte otroligt att det satt sin prägel på mina förväntningar. Jag törs nog säga att samtliga hittills lästa byggt på en sympatisk, intelligent och hårt arbetande huvudkaraktär som man (förmodar jag) ska vilja följa i flertalet kommande delar (den här serien är uppe i 15 delar, med en 16e planerad 2012). Därmed inte sagt att det inte finns osympatiska karaktärer i böckerna. (Leah Alexandra har f ö intressanta synpunkter här.)

Kanske är kruxet att det är huvudkaraktären det handlar om – i kombination med genreförväntningarna, för det är ju knappast heller den första osympatiska eller dubbla huvudpersonen jag möter. Intressant är t ex att jämföra med andra deckare. Cozy mysteries är förvisso en tämligen egen subgenre, men de får ändå sägas vara besläktade med deckare. Dessa skiljer sig förstås också mycket sinsemellan men det är inte ovanligt med trixiga huvudpersoner som inte sällan kan vara ganska struliga och till och från rent av osympatiska. Jag kom t ex att tänka på Wallander-böckerna som jag inte läst (jag har sett ett par filmatiseringar. Med Kenneth Branagh…), men jag lyssnade nyligen på Mankell prata om Wallander när han gästade World Book Club (f ö en av mina favoriter bland bokpodcaster). Han använde nog inte ordet rasist men det var däråt han själv placerade Wallander i de tidiga böckerna – medvetet porträtterad så som jag förstod det, för att kunna skapa en karaktär som utvecklas och lär sig veta bättre. Kan det vara så med Hannah Swensen? Egentligen skulle jag behöva läsa alla 15 böckerna för att kunna avgöra det. Det kan va så, för hon beskrivs någon gång som saknandes takt, vilket hon sedan jobbar på att bättra, men det sträcker sig främst till att bita sig i tungan när hennes mor är lite för ärlig om olika saker (hon är nog inte ensam om det). Jag upplever det inte alls på samma nivå som det lösryckta rent av fettfobiska (tack, Martina) citerade stycket. Jag tycker fortfarande att det är alldeles för rått och helt onödigt. Det behövs inte för någonting annat i boken.

Men absolut är författarens rättighet att skapa och kreera som den vill. Liksom det är min rättighet att välja andra författare. Sanningen är att jag gillade den här boken i övrigt. Den var underhållande och spännande, om än med en viss kymig känsla efter denna passage, och hade det inte varit för den så hade jag fortsatt på serien. Men nu vet jag inte. Även om det är en utveckling av karaktären vet jag inte om jag vill ta reda på det. Det finns så otroligt många andra böcker att läsa, många liknande denna i tema t o m.

Det är emellertid inte ett helt lätt beslut – jag har nämligen redan ytterligare delar hemma som jag bytt till mig via BookMooch – och jag bråkar med mig själv om huruvida jag överreagerar. Men jag tycker verkligen illa om fördomar och nedlåtande uttalanden om folk som inte är tillräckligt smala (eller för smala), likväl som rasism och andra exempel jag tog upp i förra inlägget. Att det här förekommer så slentrianmässigt och i bakgrunden – det är ingen grej, ingen issue som ska funderas över – gör det inte bättre. Så jag tror att det här är slutet för mig och Hannah Swensen.

Mer om bokens handling och vad jag tyckte om boken lite mer kondenserat här.