Etiketter

, , ,

Som bokhandelsanställd fick jag ofta frågan vilken min favoritbok är. En helt galen fråga, om du frågar mig, för hur kan man välja bara en bland så många? I bästa fall kan jag nämna favoritförfattare. Bland dessa finns Siri Hustvedt, och det är nära nog att utse en favoritbok, för jag har innan den ovan avbildade bara läst två av henne: What I Loved och The Sorrows of an American. Båda uppskattade, i synnerhet den förra.

Faktumet att jag bara läst två böcker av Hustvedt fick mig att ifrågasätta hur jag då ens kan utnämna henne till något som favorit – även om det ska erkännas att jag har ett flertal sådana. Men så läser jag första sidorna av The Summer Without Men och vet precis varför. Språket. Det är som att bada i ett vidsträckt hav av harmoni. Underbara första sidor.

The Summer Without Men handlar om Mia, som efter att Boris, hennes man sedan 30 år, berättar att han behöver en paus från deras äktenskap, helt enkelt blir galen. Hon bryter samman och tas in för vård, allt före bokens början, då hon nyligen tillfrisknat igen. Mannen har dock fortfarande paus med en fransk kollega och Mia flyttar hem till sin uppväxtort, där hennes mor också bor. Där tar hon ett jobb och undervisar sju 13-åriga flickor i poesi, och umgås med sin mor och dennes vänner.

Dessvärre blir The Summer Without Men ingen ny favorit bland Hustvedts böcker och jag har emellanåt svårt att känna mig engagerad av historien. Det hjälper förstås inte att jag läser boken i en period då jag har så fullt upp med annat att jag läser den 5 och 10 sidor åt gången. Vilken historia håller för det? Så historien flyter ut och jag grips inte riktigt av den, men det finns gott om annat som gör det här till en trots det läsvärd bok. Konceptet tillfällig galenskap till exempel. Och Abigail som syr och broderar vackra saker, men gömmer skandalösa motiv i dem som en tyst och privat revolt. Kvinnotemat och illustrationerna; boken är liksom Margaret Atwoods The Tent berikad med teckning, och dessutom poesi.

Det här är en bok med flera lager som jag är säker på hade blivit så mycket mer intressant av att diskuteras. På så vis vore det nog en bra bokklubbsbok.

Titeln, förresten, liksom konceptet Utan män – även om Hustvedt fuskar lite, då både Boris och en hatbrevsskrivande Mr Nobody är närvarande boken igenom – är också intressant och som en uppmaning via den tycker jag fler borde skriva om och diskutera Hustvedt utan hennes man.

Fler som läst och tyckt till om The Summer Without Men, eller Sommaren utan män, som den heter på svenska är bl a Feministbiblioteket, Violens boksida, BokBoxen, och Mimmimarie.

Recensionsex från Sceptre.

Annonser