Taggar

Ja, dessa olästa böcker som man samlat på sig. Hur många är OK att ha?

En gång i tiden hade jag inga, och innan dess massor: böcker jag köpt för att läsa någon dag, för att det var sådana jag gärna ville ha i Min Hylla, för att jag hittat dem till kanonpris… jag ni känner kanske igen resonemanget.

Tills jag fick nog och tyckte att vad säger min bokhylla om mig om jag ändå inte har läst böckerna? Vem som helst (i stort sett) kan köpa böcker. Det är en annan sak att ta sig igenom dem sedan. Jag plockade då ut alla böcker jag inte läst, sådana jag läst men inte kom ihåg, och ett gäng jag vill läsa om, och ställde dem på en – kände jag just då – skamhylla. Det blev … några stycken. Därefter började jag beta av.

Och det höll jag på med, länge; flera år, eftersom det var svårt att hålla långtidsköpstopp och andra regler jag hittade på, men till sist, tack vare ett gäng goda bokvänner och en blogg kom jag dit, där jag inte hade en enda oläst bok i mina hyllor. Bliss!

Och så är det fortfarande … Inte. Något halvår/år efteråt bara började det så smått krypa in lite buffertböcker och nu har jag kommit dithän där jag åter igen känner att det börjar bli obekvämt – i synnerhet sedan jag började studera och har avsevärt mindre lästid över efter all kurslitteratur.

Det är dags att sätta stopp igen. Men den här gången är det inte 0:an som hägrar (även om jag inte skulle tacka nej till den heller) utan något slags bekväm bokbuffert. Häromdagen kom jag fram till 2 gyllene riktlinjer som jag luftade via twitter. De möttes av viss skeptisism. Det gör mig ännu mer peppad. Ni som känner mig vet säkert att jag älskar projekt…

  1. Från och med nu kommer alla nyinskaffade böcker att förses med datum när de köptes/mottogs. Jag tänker mig ett bäst före-datum som riktlinje; 1 år, men har det mer som experiment och ser istället huvudpoängen i att kunna se hur länge en bok blivit stående oläst.
  2. Antalet böcker jag läst senaste året får representera maxgränsen för acceptabelt antal olästa för innevarande år. Det innebär att man (jag) potentiellt sitter på ett helt års böcker – ifall  kriget kommer, eller jag vet inte. Mer än så behöver man ärligt talat inte (jag talar från positionen att jag inte är uppe i det antalet ännu (men snart), men skulle kunna tänka mig att ha det som avbetningsmål om jag hade för många). Maxgränsen måste givetvis inte nås, dock inte överstigas. Helst skulle jag vilja hålla antalet olästa betydligt lägre än så. Senare projekt kanske.

De 2 riktlinjerna verkar sedan ihop: när övre gränsen närmar sig gäller det att läsa undan, och med datumlapparna kan man se vilka det börjar bli dags att ta tag i. Nås gränsen kan det t o m bli läge att avpollettera och då sitter de äldsta lösast. (Om de var så himla viktiga borde de ju redan vara lästa, eller?) Är man däremot inte i närheten av den övre gränsen är det inte heller någon kris med de äldre böckerna, men datummärkningen ger ändå en hint ifall någon stått väl länge och börjat samla damm.

Jag har ingen aning om det här är vettigt. Men jag tänker testa :)

Har du också många olästa? Eller rent av väldigt få? Hur många är du bekväm med, och håller du på med något slags avbetningsprojekt?

Foto lånat från den fina bloggen Crush Cu de Sac.