Från veganens skafferi

Etiketter

,

från veganens skafferi

Det har kommit en ny vegansk kokbok på svenska: Från veganens skafferi heter den, och en är översättning från engelskan. Jag önskar att det kom lite nya svenskutgivna också, men i mellantiden är det så klart bättre med översättningar än inga nya alls (och det ena utesluter ju f ö inte det andra). Den innehåller inte precis några konstiga eller svårhittade ingredienser, och tar sig utanför den svenska husmanskostens lockelser. Delvis är det ganska basic saker som presenteras (koka råris, recept på pizzadeg och tomatsås), men den är inte egentligen någon nybörjarbok (hemsyrad kimchi, hirskroketter, tarte flambée med polenta). Det mesta ser gott ut och är snyggt , i en bok som ger en ganska skön känsla. Det är en bläddervärd mellanbok; inte för nybörjare, men inte heller avancerat, svårt eller egentligen nyskapande. Dock en del rätter som inte lagas var vecka i svenska kök, som kan vara kul att testa.

Jag heter inte Miriam

Etiketter

, , , , , , ,

Jag heter inte MiriamFörra veckan hade mitt bibliotek Majgull Axelsson på författarkväll, ett besök jag varit med och anordnat. Jag har faktiskt aldrig tidigare läst något av henne, men hon har ju liksom inte undgått mig ändå. Och när bättre att ta chansen att läsa en författare man länge tänkt, än när det finns en chans att se och höra dem prata live?

Jag valde att som min första bok av Majgull läsa hennes nyaste: Jag heter inte Miriam, eftersom hennes författarsamtal huvudsakligen skulle handla om den. Romanen handlar om Miriam, som på sin 85-årsdag inför den förvånade släkt som uppvaktar henne, plötsligt säger ”Jag heter inte Miriam”. Familjen tror att hon är förvirrad, att de 85 åren börjat ta ut sin rätt. Men Miriam är egentligen inte Miriam. Hon är Malika. Eller var en gång. Hon föddes som Malika, tyska och rom, som tvingades till koncentrationsläger under andra världskriget. Där blev hon sedan Miriam och judinna. Jag heter inte Miriam är berättelsen om vad som hände, vem Malika var och vem Miriam är. En gripande historia om en mörk tid i vår historia och de ljusglimtar de som drabbades lyckades tillvarata: om en kvinna som lidit och kämpat, men överlevt.

Det är en drabbande historia och vackert utförd. Bortsett från passagerna där Miriam minns stycken från sitt liv genom skåpluckor, som jag inte riktigt tyckte funkade, är det en vacker och välskriven bok av någon som uppenbarligen kan det här med att skriva en bra historia. Jag kommer absolut att ge mig på fler av Majgulls Axelssons böcker, möjligen efter hand som det kommer nya, men inte omöjligt att jag tar mig en titt bakåt också.

Medan mörkret faller

Etiketter

, , , ,

Medan mörkret faller

Medan mörkret faller kom för ganska exakt ett år sedan och jag är ganska sen på just den här bollen. Bokomaten rekommenderade den redan i somras på en bokbloggarträff och när den sedan också utnämndes till Årets bästa deckardebut 2014 av Svenska Deckarakademin tänkte jag att det var dags att läsa den.

Det är en historisk deckare som utspelar sig 1934, huvudsakligen i Uppsala. En ansedd akademiker hittas mördad på ett grymt sätt och strax efter följer ännu ett hemskt mord. Carl Hell vid stadspolisen blir satt att utreda morden och tar till sin hjälp polissyster Maria Gustavsson.

Den plats och tid boken utspelar sig i, med tankar om ras, rashygien, tvångssteriliseringar och liknande präglar boken och även händelserna. Förutom den historiska bakgrunden och den läskiga tid boken utspelar sig i är den stora behållningen för mig de två poliskaraktärerna. Hell är egensinnig typ men det tar inte över. Han blir personligt involverad i fallet, men också det ges vettigt med utrymme. Polissyster Maria är den som mest intressant så jag hoppas att hon ges mycket utrymme i framtida böcker med duon.

 

Det är ugglor i mossen

Etiketter

, , , ,

Ugglor i mossen

Det här är den första av Maria Langs böcker som jag lyssnar på som ljudbok istället för att läsa som blädderbok. Det var en trevlig upplevelse att lyssna, eller så var det här helt enkelt en av Langs trevligare böcker. Den hade i vilket fall en mysig stämning och en mysig plats, sedan är det ju förstås brott, mord och andra hemskheter i vanlig ordning.

Handlingen utspelar sig i september och huvudsakligen i ett fritidshus ute på en mosse. Ingen Puck eller Einar men väl Christer Wijk. Dels är det nutid, och dels återberättande av händelser som inträffade på samma plats ett par månader tidigare, på midsommar. Huvudsakligen är det folk som känner varandra väl sedan tidigare, och däribland även några som är släkt, men också en nykomling i sammanhanget, huvudpersonen Sandra.

Det har blivit en kär sysselsättning att läsa Maria Langs gamla deckare. Mycket trevligt också som sagt att lyssna, så det ska jag nog fortsätta med framöver.

 

How to Be Vegan

Etiketter

, , , , ,

how to be veganJag hittade den här boken, How to Be Vegan av Elizabeth Castoria, på den vegetariska avdelningen i kokboksbutiken Books For Cooks i London förra veckan och kunde inte motstå att köpa den. Jag brukar försöka stödja fysiska bokhandlar när jag är ute och reser och har de veganböcker, så mycket trevligare. De hade många fler spännande böcker, kan jag tillägga, både, vegetariska, veganska och andra. Väl värt ett besök.

How to Be Vegan är dock ingen regelrätt kokbok trots att den nu såldes i en bokhandel för sådana. Den innehåller en receptsektion mot slutet men är annars mer av en guide till veganism för nybörjare och nyfikna. Jag köpte den för att den verkade rolig och för att jag ett tag tänkt att det var dags att läsa på lite om näringslära för veganer igen. Det har varit en del frågor kring det på mitt nya jobb på sistone. Det gäller att ha intelligenta svar när påhoppen kommer..

Boken handlar en del om mat och näring, men även flera andra aspekter av en vegans liv som kan vara bra att få tips och råd inom: kläder, heminredning, resor, smink och skönhetsprodukter, men också sådant som dejting, hur man bemöter frågor och påhopp, hur man hanterar fester och restaurangbesök där det inte serveras veganskt. Mycket var saker jag visste, men trots att jag varit vegan typ 7 år nu finns faktiskt saker jag inte funderat över: vad är vår soffa stoppad med t ex? Sängkuddar och täcken har jag koll på, men soffdynerna har jag så här långt lyckas förtränga. Boken ger tips på sådana här lite otippade saker och uppmanar också att ta omställningen i lugn takt och inte slänga ut allt som inte är helvego bara för att. Bättre att tänka till vid nyköp, eftersom pengarna redan är spenderade och produkten köpt. Castoria skriver också att det är omöjligt att vara vegan till 100%, något jag också kom fram till tidigt. Man kan sikta så nära som möjligt, men nånstans måste vi alla dra en gräns och kompromissa, vare sig det är färgämnet i våra kläder eller tatueringar, ämnen som används vid alkoholframställning eller rening av dricksvatten, blekning av mjöl eller socker osv.

Detta är en trevlig introduktionsguide med glimten i ögat. Den tar upp ganska många olika användbara och tänkbara aspekter, snarare än att gräva jättelångt på djupet inom ett fåtal områden. Boken är amerikansk och anpassade till amerikanska förhållanden vilket tydligt präglar boken. Önskar att vi får något liknande för svenska förhållanden.

The Woman Who Stole My Life

Etiketter

, , ,

Woman Who Stole My Life

Var gång jag ser att Marian Keyes kommer med en ny bok gör jag ett litet glädjeskutt. Hon tillhörde mina favoriter när jag först började läsa lättsammare litteratur och har hängt kvar som en av de stora, självklara sedan dess. Men jag måste erkänna att de senaste böckerna inte riktigt levt upp till mina förhoppningar. Jag tyckte att The Mystery of Mercy Close var underhållande och helt ok, efterlängtad som denna avslutande och femte bok om systrarna Walsh var, men riktigt lika underhållande som de tidigare i serien var den kanske inte.

Inte heller The Woman Who Stole My Life är någon klockren succé (beskrivning av bok och handling här). Den var för all del rolig medan den varade, med en annorlunda historia, härlig irländsk humor och inte precis förutsägbar händelseutveckling (bortsett från att den håller sig inom chic lit/feelgood allmänt). Hon är också onekligen bra på att skriva: på hantverket och på att servera händelser och detaljer i rätt ordning och med rätt tajming, men så här några dagar efter utläsningen har jag inga starkare känslor eller minnen av boken. Jag tyckte också att den var för tjock och kunde komprimerats ner lite. Tror att den kunde vunnit på det. Marian Keyes kan annars vara riktigt underhållande och rolig. Hoppas att hon hittar tillbaka till sin tidigare charm snart.

 

Nyårsläsning: De nio målarna

Etiketter

, , , , , , ,

De 9 målarna

Lord Peter Wimsey är en sådan där klassisk litterär karaktär som jag länge känt att jag borde skapa bekantskap med, men inte kommit mig för, helt enkelt för att han bara är en av flera i denna kategori. Man får ta dem efter hand som tillfället ges och så skedde då jag helt lägligt fick tips om att en av böckerna med honom – De nio målarna den, 11e i serien- utspelar sig under nyår (mer om handlingen här). Julläsning är jag väl bekant med, men nyårsläsning har jag inte hittills lyckats få till just vid/inför nyår. 2014/2015 blev årsskiftet då det hände, även om boken i ärlighetens namn till större delen utspelar sig på tidpunkter som inte är nyår.

Jag tyckte nog att handlingen var lite utdragen, karaktärerna lite många och att det ibland svamlades lite onödigt, men vad vet jag, det kanske hör till Lord Peter Wimsey (alternativt Dorothy Sayers). Det var inte värre än att jag kan tänka mig att ge honom en chans till, då jag såg att den första av hans mysterier finns som engelsk ljudbok hos Storytel. Det blir dock längre fram när jag avhandlat lite andra böcker som står på kö.

Kul i vilket fall att äntligen ha stiftat bekantskap med Lord Peter och den kult som finns omkring honom. Det finns en hel del intressant att läsa i hans (påhittade) biografi och annat om honom på bl a wiki.

Kul var också att lära sig lite om kyrkklockor och ringning, som enligt en kollega till mig är tradition – kultur – kanske man kan säga, i Storbritannien. Jag har hittills bara hört pinglande klockor och ibland rent av tänkt på det som skränigt och så är det en halv (mycket fascinerande) vetenskap. Jag hade aldrig för mitt liv kunnat föreställa mig att folk (kanske främst förr i tiden?) kunde ställa sig, 6-7 karlar åt gången, och ringa klockor non stop i nio timmar.

 

Fördelarna med en kollaps

Etiketter

, , ,

Fördelarna med en kollapsFör inte så länge sedan läste jag Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper och blev glatt överraskad av hur rolig jag tyckte att den var. Jag älskade humorn och eftersom jag hört gott om flera av hans andra böcker var det givet att börja beta av dem. Först på tur blev Fördelarna med en kollaps, om medelålders före detta rockstjärnan Silver som faller ihop plötsligt och behöver läggas in på sjukhus. När han vaknar får han veta att allt inte står rätt till med hans hjärta men att om han opereras, så bör han kunna leva länge ännu. Till hans anhörigas och inte minst sin egen förvåning kungör Silver emellertid att han inte vill genomgå någon operation. Hans liv är alltför miserabelt för att fortsätta leva helt enkelt. Boken berättar historien om hans liv som det är nu och hur det kom att bli så. Det händer också mycket i hans nutid, med en före detta fru som ska gifta om sig och en 18-årig dotter som just upptäckt att hon är gravid.

Fördelarna med en kollaps var inte riktigt lika kul som Sju jävligt långa dagar, kanske för att jag nu var förvarnad och förväntade mig humor. Men den var rolig ändå. Jag gillade den här boken starkt och kommer så småningom att fortsätta mitt läsande av Troppers övriga romaner.

Wyrd Sisters

Etiketter

, , , ,

Wyrd-sistersTerry Pratchetts Discworld-serie är omtyckt av många och jag är ganska sent på bollen med att läsa den. Jag läser den lite halventusiastiskt, eftersom jag inte tycker de är superunderhållande, men gärna vill och tror att de kommer att växa i mitt tycke. Att jag också har haft en stor del av dem stående hemma i min oläst-hylla har förstås också varit en bidragande orsak till att jag fortsätter läsa dem. Men förstås också att de har sina stunder. På sistone har jag fattat att de är mer underhållande för mig att lyssna på, så det är vad jag gör nuförtiden. Det tillför ganska mycket med en engelsk dialekt och roliga röster. Alla som jag hört läsa Pratchetts böcker i ljudboksformat har varit kanon, medan kvinnan som läser Wyrd Sisters är närmast fantastisk. Hon lyckas skifta från den ene karaktären till den andre med rätt röst och rätt dialekt utan minsta misstag. Det enda som kunder vara bättre, antar jag, är möjligen om Pratchett själv läste. Det vore onekligen intressant att lyssna till.

The One Plus One

Etiketter

, , , ,

The One Plus One

Jojo Moyes skrev Me Before You, som blev en fantastisk framgång och uppskattad av många. Den anses även allmänt vara hennes allra bästa roman, även om jag själv också uppskattade The Girl You Left Behind. Den var dock inte i samma klass, och det kanske inte The One Plus One – eller Etthundra mil på svenska – är heller, men vilken bra bok det är trots det! Helt annorlunda än de två andra och betydligt mer feelgood. Moyes har ju annars, misstänker jag på det lilla jag läst av henne, en tendens att även stoppa in lite feelbad så att säga.

I The One Plus One möter vi ensamstående mamman Jess, vars man stuckit, och lämnat henne med gemensam dotter och en son från ett tidigare äktenskap. Jess kämpar för att hålla sig flytande. Pengarna räcker aldrig till och barnen möter utmaningar i skolan. Men dottern är begåvad och får chans till en bättre utbildning och tillvaro på en privatskola. För att kunna gå på den behövs dock stora summor pengar, som kan vinnas i en mattetävling för duktiga elever. Det är bara det att tävlingen är i Skottland och de själva på engelska sydkusten. Jess satsar allt och improviserar för att försöka ta barnen, sig själv och deras stora hund dit i tid.

Ed har nyss stängts av från sitt eget företag i väntan på rättegång och dom angående huruvida han begått insidertrading. Av en slump träffar han Jess, som annars är hans städerska, och hennes barn och hund, på motorvägen där de stoppats av polis i en bil i mycket dåligt skick. Han stannar för att fråga om han kan hjälpa till på något vis, dels för att slippa prata med sin tjatiga syster i telefon, dels för att han känner igen Jess efter att hon skjutsat hem honom från puben för någon kväll sedan, då han försökte dränka sina sorger. Så korsas deras vägar och ett äventyr som ingen av dem någonsin räknat med tar sin början.

The One Plus One är en söt historia, dock inte utan bitterhet. Det är inte helt uppenbart vad som ska hända, och historien tar inte slut där den mycket väl skulle kunna: på plats i Skottland, med dottern på tävlingen, och Jess och Eds nyss tända gnista. Men Moyes vore ju inte Moyes utan att det där bara är upptakten. Riktigt trevlig historia som bara gett mig mer smak för Moyes.

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 760 andra följare