Death at Wentwater Court – Daisy Dalrymple 1

Etiketter

, , , ,

Death at Wentwater Court

Långt, långt (låångt) efter alla andra påbörjade jag för ett tag sedan serien om Daisy Dalrymple. I Death at Wentwater Court får vi läsa om hur Daisy först kommer igång med att undersöka brott. Det är lite av en slump. Daisy är på gamla bekantas gods, där hon vanligtvis skulle besökt och bott över som gäst, men nu besöker för att arbeta. Hon försöker lansera sig själv som journalist, men det är inte helt lätt när inte många andra i henne umgängeskrets arbetar och har svårt att förstå varför hon vill (och behöver) gör det. Medan hon filar på sin artikel och fotar bilder till den sker ett mord på Wentwater Court. Daisy fattar misstankar när hon tittar på sina foton och ser något som ser lite märkligt ut.

Det är alltid kul att ge sig på en bok eller serie som många andra gillar. 1920-talscozy crime och läckra omslag lockar, men jag kan inte säga att jag blev störtförälskad. Jag lyssnade på den som engelsk ljudbok och var inte så förtjust i uppläsaren. Jag tror att det kan ha spelat in. Den var trots det småmysig – i den mån man kan säga det om en mordhistoria – och jag skulle tro att jag så småningom kommer att läsa fler delar.

 

A Discovery of Witches

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Discovery Of Witches

Vampyrer, häxor, demoner, tidsresor, magiska böcker, övernaturlig yoga och Oxford – behövs mer för att en ska höja på ögonbrynen åt en bok? Den här boken började jag lyssna på medan vi var på BookCrossing-resa i Oxford, och det visade sig ge ytterligare en dimension till resan. Diana, som boken – bokserien – handlar om är amerikanska, men befinner sig i Oxford, där hon forskar för sitt jobbs räkning. Hon bor på New College, springer och ror, och hänger med näsan i böcker på The Bodleian Library. Där läser hon gamla manuskript med koppling till alkemi, det område hon är verksam inom. Så plötsligt lyckas hon beställa fram ett gammalt märkligt manuskript ur arkiven, som hon börjar misstänka är förhäxat. Hon känner det i hela kroppen, ty Diana är själv en häxa, fast hon under stor del av sitt liv försökt förtränga och förtrycka detta faktum.

Hennes upptäckt och undersökning av det gamla manuskriptet, kallat Ashmole 782, sänder signaler till andra sorters varelser i hennes närhet, och plötsligt dyker det upp vampyrer och demoner till höger och vänster. De övervakar vad hon gör i biblioteket och blir alltmer närgångna, i synnerhet en stilig vampyr vid namn Matthew, som försöker charma henne och beskydda henne från andra väsen som vill åt manuskriptet.

Det är en rätt underhållande bok; vampyrbok, men lite intelligentare än vissa andra och möjligen för en lite äldre publik. Vissa saker känns igen från andra böcker inom genren, men den har också en del egna påhitt. Bäst av allt var Oxfordkopplingen, men när den så småningom hamnar i bakgrunden har handlingen tagit fart och håller för egen räkning även utan Oxford som bakgrund.

 

Four

Etiketter

, , , , , , , ,

Four

Jag läste, eller snarare lyssnade, på den fjärde, extra boken i Divergent-serien (trilogin) ett bra tag efter att jag läst de tidigare. Det blev ett kärt återseende, även med den bittra vetskapen om hur serien slutade. Four är en samling kortare berättelser som fyller i luckor och berättar ur Fours perspektiv. Denna extra bok är inte på något sätt nödvändig läsning, utan snarare extramaterial, men ett trevligt återseende, tyckte jag, även om man hellre önskat att historien kunnat fortsätta ”på riktigt”.

 

Självhushållning: en handbok för realister och drömmare

Etiketter

, , , ,

sjalvhushallning

John Seymours klassiker har tingat tusentals kronor på andrahandsmarknaden de senaste åren och orsakat stölder ur bibliotekens magasin. I somras kom den äntligen i ny svensk utgåva. Den här boken är ett riktigt praktverk. Den tar upp allt som har med odling och självhushållning att göra och behandlar det grundligt. För egen räkning är jag mest intresserad av grönsaksodling, frukt, bär och mat från det vilda – mer än djurhållning och odling i större skala på åker, men också sådant tas upp, liksom praktiska saker som röjning av mark, hur man bygger stängsel och gräver brunnar. Användbara är också kapitlen om hur du tar hand om och lagrar det du producerat, både mat och dryck: inläggning, saftning, syltning, bryggning med mera.

 

Maisie Dobbs

Etiketter

, , , , , , , ,

Maisie Dobbs

Maisie Dobbs är första boken i serien om privatdetektiven med samma namn. Handlingen utspelar sig i England en tid efter första världskriget, då Maisie just startat sin detektivbyrå. Boken klassas som deckare, men i mångt och mycket är det också en historisk roman, som berättar Maisies egen historia. Men detektiv är hon, och hon får också ett fall, eller egentligen två, att lösa. Båda är kopplade till kriget, men – misstänker i varje fall Maisie – kanske också till varandra.

Det här skulle nog kunna klassas som en cozy crime men så cozy vet jag inte om den är med krig och död i bakgrunden (samtidig är förstås cozy crime lite av en motsägelse). Men det är något visst, nästan lite romantiskt i tidsepoken. Bokomslag och teckensnitt gör också sitt till. Jag fann slutet något märkligt, men det var något som gäller Maisies privatliv, så kanske kommer saken att utredas eller utvecklas i kommande böcker.

 

Eat clean – Mer näring och mindre skräp i maten

Etiketter

, , , ,

eat clean

När jag först bläddrade i Kristina Anderssons Eat Clean i bokhandeln avfärdade jag den som ännu en köttisbok. Recepten innehåller överraskande mycket kött, kyckling och fisk för en bok som eftersträvar s k clean eating, alltså ren och nyttig mat, fri från tillsatser, gifter och onyttigheter, och full av näringsämnen. (Vi har uppenbarligen lite olika uppfattning om vad nyttigt innebär.)

Men när sedan mitt biblioteksex damp ner och jag tog mig en noggrannare titt i boken visade den sig vara rätt intressant ändå. Inte recepten så mycket, de har inte så mycket nytt att tillföra för min del, så som jag äter, utan texterna kring mat som boken också innehåller. Begreppet eat clean är inte Anderssons, utan det är väl etablerat, även om det sedan har lite olika innebörd för olika personer. Mest uppenbart är kanske att undvika hel- och halvfabrikat, och se till att äta ekologiskt och näringsrikt.

Andersson är näringsfysiolog med en magister i nutrition och förklarar utifrån denna bakgrund för läsaren vad näringsrik mat är och vad maten har för påverkan på hälsan. Hon listar bra alternativ och mindre bra alternativ, samt går igenom när det är viktigare än andra gånger att välja ekologiskt. Hon har också ett intressant kapitel om hur man bäst tillagar maten för att behålla näringsämnena, där jag förvisso inte riktigt håller med henne i allt hon skriver.

Trots allt en intressant bok för den som vill lära sig mer om att få i sig nyttig mat och undvika skräp och tillsatser.

 

Blod rödare än rött

Etiketter

, , , ,

Blod rödare

Jag läste Stjärnlösa nätter i höstas och greps av vilken mäktig historia det är. Inför ett författarbesök med författaren – Arkan Asaad – på mitt bibliotek såg jag till att läsa uppföljaren; Blod rödare än rött, som till viss del ger en fortsättning på Stjärnlösa nätter, men i huvudsak historien före; pappans historia. I denna är även mammans historia och familjen och släkten i övrigt också invävd.

Liksom den första boken är Blod rödare än rött en mäktig historia, och en tragisk sådan. Den beskriver fadern Casims uppväxt och ungdom, hur han träffar sin blivande hustru Jamila, och direkt därefter tvångsrekryteras till armén. Boken beskriver hans och hans landsmäns tuffa tillvaro, hur han väljer att så småningom desertera och fly. Händelserna – stora och små – är grymma och råa. Det är ofta hemsk läsning, men berättelsen ger också ökad förståelse för det som berättas i första boken.

Boken är klassad som skönlitteratur, samtidigt som det är väldigt tydligt att det är Arkan och hans pappas historier. Författarframträdandet gav samma intryck, men hintade också om att det är en del som är påhittat – mindre detaljer kanske, snarare än den bärande bakgrundshistorien. Exakt vad och hur mycket, lämnades dock hemligt.

Tunga och råa romaner båda två, men viktiga och lärorika. Det ska bli intressant att se vad Asaad hittar på att skriva om näst. Om han fortsätter nysta i historien, eller ger sig in på helt nya spår.

Laga nytt: pasta, pizza, paj & pirog utan gluten

Etiketter

, , , , ,

 

 

Laga nytt

Laga nytt är tredje boken från Maria Blohm och Jessica Frej, och är liksom de två tidigare glutenfri. De tidigare böckerna har varit bakböcker om bröd respektive fikabröd, medan Laga nytt tar sig an mat, och mer specifikt naturligt glutenfria pajer, piroger, pizzor och pasta. Författarna går kort igenom olika sorters mjöl och andra ingredienser som används i recepten, varpå följer en generös portion läckra recept och tjusiga foton.

 

Från veganens skafferi

Etiketter

,

från veganens skafferi

Det har kommit en ny vegansk kokbok på svenska: Från veganens skafferi heter den, och en är översättning från engelskan. Jag önskar att det kom lite nya svenskutgivna också, men i mellantiden är det så klart bättre med översättningar än inga nya alls (och det ena utesluter ju f ö inte det andra). Den innehåller inte precis några konstiga eller svårhittade ingredienser, och tar sig utanför den svenska husmanskostens lockelser. Delvis är det ganska basic saker som presenteras (koka råris, recept på pizzadeg och tomatsås), men den är inte egentligen någon nybörjarbok (hemsyrad kimchi, hirskroketter, tarte flambée med polenta). Det mesta ser gott ut och är snyggt , i en bok som ger en ganska skön känsla. Det är en bläddervärd mellanbok; inte för nybörjare, men inte heller avancerat, svårt eller egentligen nyskapande. Dock en del rätter som inte lagas var vecka i svenska kök, som kan vara kul att testa.

Jag heter inte Miriam

Etiketter

, , , , , , ,

Jag heter inte MiriamFörra veckan hade mitt bibliotek Majgull Axelsson på författarkväll, ett besök jag varit med och anordnat. Jag har faktiskt aldrig tidigare läst något av henne, men hon har ju liksom inte undgått mig ändå. Och när bättre att ta chansen att läsa en författare man länge tänkt, än när det finns en chans att se och höra dem prata live?

Jag valde att som min första bok av Majgull läsa hennes nyaste: Jag heter inte Miriam, eftersom hennes författarsamtal huvudsakligen skulle handla om den. Romanen handlar om Miriam, som på sin 85-årsdag inför den förvånade släkt som uppvaktar henne, plötsligt säger ”Jag heter inte Miriam”. Familjen tror att hon är förvirrad, att de 85 åren börjat ta ut sin rätt. Men Miriam är egentligen inte Miriam. Hon är Malika. Eller var en gång. Hon föddes som Malika, tyska och rom, som tvingades till koncentrationsläger under andra världskriget. Där blev hon sedan Miriam och judinna. Jag heter inte Miriam är berättelsen om vad som hände, vem Malika var och vem Miriam är. En gripande historia om en mörk tid i vår historia och de ljusglimtar de som drabbades lyckades tillvarata: om en kvinna som lidit och kämpat, men överlevt.

Det är en drabbande historia och vackert utförd. Bortsett från passagerna där Miriam minns stycken från sitt liv genom skåpluckor, som jag inte riktigt tyckte funkade, är det en vacker och välskriven bok av någon som uppenbarligen kan det här med att skriva en bra historia. Jag kommer absolut att ge mig på fler av Majgulls Axelssons böcker, möjligen efter hand som det kommer nya, men inte omöjligt att jag tar mig en titt bakåt också.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 794 andra följare