Maisie Dobbs

Etiketter

, , , , , , , ,

Maisie Dobbs

Maisie Dobbs är första boken i serien om privatdetektiven med samma namn. Handlingen utspelar sig i England en tid efter första världskriget, då Maisie just startat sin detektivbyrå. Boken klassas som deckare, men i mångt och mycket är det också en historisk roman, som berättar Maisies egen historia. Men detektiv är hon, och hon får också ett fall, eller egentligen två, att lösa. Båda är kopplade till kriget, men – misstänker i varje fall Maisie – kanske också till varandra.

Det här skulle nog kunna klassas som en cozy crime men så cozy vet jag inte om den är med krig och död i bakgrunden (samtidig är förstås cozy crime lite av en motsägelse). Men det är något visst, nästan lite romantiskt i tidsepoken. Bokomslag och teckensnitt gör också sitt till. Jag fann slutet något märkligt, men det var något som gäller Maisies privatliv, så kanske kommer saken att utredas eller utvecklas i kommande böcker.

 

Eat clean – Mer näring och mindre skräp i maten

Etiketter

, , , ,

eat clean

När jag först bläddrade i Kristina Anderssons Eat Clean i bokhandeln avfärdade jag den som ännu en köttisbok. Recepten innehåller överraskande mycket kött, kyckling och fisk för en bok som eftersträvar s k clean eating, alltså ren och nyttig mat, fri från tillsatser, gifter och onyttigheter, och full av näringsämnen. (Vi har uppenbarligen lite olika uppfattning om vad nyttigt innebär.)

Men när sedan mitt biblioteksex damp ner och jag tog mig en noggrannare titt i boken visade den sig vara rätt intressant ändå. Inte recepten så mycket, de har inte så mycket nytt att tillföra för min del, så som jag äter, utan texterna kring mat som boken också innehåller. Begreppet eat clean är inte Anderssons, utan det är väl etablerat, även om det sedan har lite olika innebörd för olika personer. Mest uppenbart är kanske att undvika hel- och halvfabrikat, och se till att äta ekologiskt och näringsrikt.

Andersson är näringsfysiolog med en magister i nutrition och förklarar utifrån denna bakgrund för läsaren vad näringsrik mat är och vad maten har för påverkan på hälsan. Hon listar bra alternativ och mindre bra alternativ, samt går igenom när det är viktigare än andra gånger att välja ekologiskt. Hon har också ett intressant kapitel om hur man bäst tillagar maten för att behålla näringsämnena, där jag förvisso inte riktigt håller med henne i allt hon skriver.

Trots allt en intressant bok för den som vill lära sig mer om att få i sig nyttig mat och undvika skräp och tillsatser.

 

Blod rödare än rött

Etiketter

, , , ,

Blod rödare

Jag läste Stjärnlösa nätter i höstas och greps av vilken mäktig historia det är. Inför ett författarbesök med författaren – Arkan Asaad – på mitt bibliotek såg jag till att läsa uppföljaren; Blod rödare än rött, som till viss del ger en fortsättning på Stjärnlösa nätter, men i huvudsak historien före; pappans historia. I denna är även mammans historia och familjen och släkten i övrigt också invävd.

Liksom den första boken är Blod rödare än rött en mäktig historia, och en tragisk sådan. Den beskriver fadern Casims uppväxt och ungdom, hur han träffar sin blivande hustru Jamila, och direkt därefter tvångsrekryteras till armén. Boken beskriver hans och hans landsmäns tuffa tillvaro, hur han väljer att så småningom desertera och fly. Händelserna – stora och små – är grymma och råa. Det är ofta hemsk läsning, men berättelsen ger också ökad förståelse för det som berättas i första boken.

Boken är klassad som skönlitteratur, samtidigt som det är väldigt tydligt att det är Arkan och hans pappas historier. Författarframträdandet gav samma intryck, men hintade också om att det är en del som är påhittat – mindre detaljer kanske, snarare än den bärande bakgrundshistorien. Exakt vad och hur mycket, lämnades dock hemligt.

Tunga och råa romaner båda två, men viktiga och lärorika. Det ska bli intressant att se vad Asaad hittar på att skriva om näst. Om han fortsätter nysta i historien, eller ger sig in på helt nya spår.

Laga nytt: pasta, pizza, paj & pirog utan gluten

Etiketter

, , , , ,

 

 

Laga nytt

Laga nytt är tredje boken från Maria Blohm och Jessica Frej, och är liksom de två tidigare glutenfri. De tidigare böckerna har varit bakböcker om bröd respektive fikabröd, medan Laga nytt tar sig an mat, och mer specifikt naturligt glutenfria pajer, piroger, pizzor och pasta. Författarna går kort igenom olika sorters mjöl och andra ingredienser som används i recepten, varpå följer en generös portion läckra recept och tjusiga foton.

 

Från veganens skafferi

Etiketter

,

från veganens skafferi

Det har kommit en ny vegansk kokbok på svenska: Från veganens skafferi heter den, och en är översättning från engelskan. Jag önskar att det kom lite nya svenskutgivna också, men i mellantiden är det så klart bättre med översättningar än inga nya alls (och det ena utesluter ju f ö inte det andra). Den innehåller inte precis några konstiga eller svårhittade ingredienser, och tar sig utanför den svenska husmanskostens lockelser. Delvis är det ganska basic saker som presenteras (koka råris, recept på pizzadeg och tomatsås), men den är inte egentligen någon nybörjarbok (hemsyrad kimchi, hirskroketter, tarte flambée med polenta). Det mesta ser gott ut och är snyggt , i en bok som ger en ganska skön känsla. Det är en bläddervärd mellanbok; inte för nybörjare, men inte heller avancerat, svårt eller egentligen nyskapande. Dock en del rätter som inte lagas var vecka i svenska kök, som kan vara kul att testa.

Jag heter inte Miriam

Etiketter

, , , , , , ,

Jag heter inte MiriamFörra veckan hade mitt bibliotek Majgull Axelsson på författarkväll, ett besök jag varit med och anordnat. Jag har faktiskt aldrig tidigare läst något av henne, men hon har ju liksom inte undgått mig ändå. Och när bättre att ta chansen att läsa en författare man länge tänkt, än när det finns en chans att se och höra dem prata live?

Jag valde att som min första bok av Majgull läsa hennes nyaste: Jag heter inte Miriam, eftersom hennes författarsamtal huvudsakligen skulle handla om den. Romanen handlar om Miriam, som på sin 85-årsdag inför den förvånade släkt som uppvaktar henne, plötsligt säger ”Jag heter inte Miriam”. Familjen tror att hon är förvirrad, att de 85 åren börjat ta ut sin rätt. Men Miriam är egentligen inte Miriam. Hon är Malika. Eller var en gång. Hon föddes som Malika, tyska och rom, som tvingades till koncentrationsläger under andra världskriget. Där blev hon sedan Miriam och judinna. Jag heter inte Miriam är berättelsen om vad som hände, vem Malika var och vem Miriam är. En gripande historia om en mörk tid i vår historia och de ljusglimtar de som drabbades lyckades tillvarata: om en kvinna som lidit och kämpat, men överlevt.

Det är en drabbande historia och vackert utförd. Bortsett från passagerna där Miriam minns stycken från sitt liv genom skåpluckor, som jag inte riktigt tyckte funkade, är det en vacker och välskriven bok av någon som uppenbarligen kan det här med att skriva en bra historia. Jag kommer absolut att ge mig på fler av Majgulls Axelssons böcker, möjligen efter hand som det kommer nya, men inte omöjligt att jag tar mig en titt bakåt också.

Medan mörkret faller

Etiketter

, , , ,

Medan mörkret faller

Medan mörkret faller kom för ganska exakt ett år sedan och jag är ganska sen på just den här bollen. Bokomaten rekommenderade den redan i somras på en bokbloggarträff och när den sedan också utnämndes till Årets bästa deckardebut 2014 av Svenska Deckarakademin tänkte jag att det var dags att läsa den.

Det är en historisk deckare som utspelar sig 1934, huvudsakligen i Uppsala. En ansedd akademiker hittas mördad på ett grymt sätt och strax efter följer ännu ett hemskt mord. Carl Hell vid stadspolisen blir satt att utreda morden och tar till sin hjälp polissyster Maria Gustavsson.

Den plats och tid boken utspelar sig i, med tankar om ras, rashygien, tvångssteriliseringar och liknande präglar boken och även händelserna. Förutom den historiska bakgrunden och den läskiga tid boken utspelar sig i är den stora behållningen för mig de två poliskaraktärerna. Hell är egensinnig typ men det tar inte över. Han blir personligt involverad i fallet, men också det ges vettigt med utrymme. Polissyster Maria är den som mest intressant så jag hoppas att hon ges mycket utrymme i framtida böcker med duon.

 

Det är ugglor i mossen

Etiketter

, , , ,

Ugglor i mossen

Det här är den första av Maria Langs böcker som jag lyssnar på som ljudbok istället för att läsa som blädderbok. Det var en trevlig upplevelse att lyssna, eller så var det här helt enkelt en av Langs trevligare böcker. Den hade i vilket fall en mysig stämning och en mysig plats, sedan är det ju förstås brott, mord och andra hemskheter i vanlig ordning.

Handlingen utspelar sig i september och huvudsakligen i ett fritidshus ute på en mosse. Ingen Puck eller Einar men väl Christer Wijk. Dels är det nutid, och dels återberättande av händelser som inträffade på samma plats ett par månader tidigare, på midsommar. Huvudsakligen är det folk som känner varandra väl sedan tidigare, och däribland även några som är släkt, men också en nykomling i sammanhanget, huvudpersonen Sandra.

Det har blivit en kär sysselsättning att läsa Maria Langs gamla deckare. Mycket trevligt också som sagt att lyssna, så det ska jag nog fortsätta med framöver.

 

How to Be Vegan

Etiketter

, , , , ,

how to be veganJag hittade den här boken, How to Be Vegan av Elizabeth Castoria, på den vegetariska avdelningen i kokboksbutiken Books For Cooks i London förra veckan och kunde inte motstå att köpa den. Jag brukar försöka stödja fysiska bokhandlar när jag är ute och reser och har de veganböcker, så mycket trevligare. De hade många fler spännande böcker, kan jag tillägga, både, vegetariska, veganska och andra. Väl värt ett besök.

How to Be Vegan är dock ingen regelrätt kokbok trots att den nu såldes i en bokhandel för sådana. Den innehåller en receptsektion mot slutet men är annars mer av en guide till veganism för nybörjare och nyfikna. Jag köpte den för att den verkade rolig och för att jag ett tag tänkt att det var dags att läsa på lite om näringslära för veganer igen. Det har varit en del frågor kring det på mitt nya jobb på sistone. Det gäller att ha intelligenta svar när påhoppen kommer..

Boken handlar en del om mat och näring, men även flera andra aspekter av en vegans liv som kan vara bra att få tips och råd inom: kläder, heminredning, resor, smink och skönhetsprodukter, men också sådant som dejting, hur man bemöter frågor och påhopp, hur man hanterar fester och restaurangbesök där det inte serveras veganskt. Mycket var saker jag visste, men trots att jag varit vegan typ 7 år nu finns faktiskt saker jag inte funderat över: vad är vår soffa stoppad med t ex? Sängkuddar och täcken har jag koll på, men soffdynerna har jag så här långt lyckas förtränga. Boken ger tips på sådana här lite otippade saker och uppmanar också att ta omställningen i lugn takt och inte slänga ut allt som inte är helvego bara för att. Bättre att tänka till vid nyköp, eftersom pengarna redan är spenderade och produkten köpt. Castoria skriver också att det är omöjligt att vara vegan till 100%, något jag också kom fram till tidigt. Man kan sikta så nära som möjligt, men nånstans måste vi alla dra en gräns och kompromissa, vare sig det är färgämnet i våra kläder eller tatueringar, ämnen som används vid alkoholframställning eller rening av dricksvatten, blekning av mjöl eller socker osv.

Detta är en trevlig introduktionsguide med glimten i ögat. Den tar upp ganska många olika användbara och tänkbara aspekter, snarare än att gräva jättelångt på djupet inom ett fåtal områden. Boken är amerikansk och anpassade till amerikanska förhållanden vilket tydligt präglar boken. Önskar att vi får något liknande för svenska förhållanden.

The Woman Who Stole My Life

Etiketter

, , ,

Woman Who Stole My Life

Var gång jag ser att Marian Keyes kommer med en ny bok gör jag ett litet glädjeskutt. Hon tillhörde mina favoriter när jag först började läsa lättsammare litteratur och har hängt kvar som en av de stora, självklara sedan dess. Men jag måste erkänna att de senaste böckerna inte riktigt levt upp till mina förhoppningar. Jag tyckte att The Mystery of Mercy Close var underhållande och helt ok, efterlängtad som denna avslutande och femte bok om systrarna Walsh var, men riktigt lika underhållande som de tidigare i serien var den kanske inte.

Inte heller The Woman Who Stole My Life är någon klockren succé (beskrivning av bok och handling här). Den var för all del rolig medan den varade, med en annorlunda historia, härlig irländsk humor och inte precis förutsägbar händelseutveckling (bortsett från att den håller sig inom chic lit/feelgood allmänt). Hon är också onekligen bra på att skriva: på hantverket och på att servera händelser och detaljer i rätt ordning och med rätt tajming, men så här några dagar efter utläsningen har jag inga starkare känslor eller minnen av boken. Jag tyckte också att den var för tjock och kunde komprimerats ner lite. Tror att den kunde vunnit på det. Marian Keyes kan annars vara riktigt underhållande och rolig. Hoppas att hon hittar tillbaka till sin tidigare charm snart.

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 776 andra följare