Den här boken från 1977 var sista boken ut i källmaterialet till min masteruppsats om representationer av bibliotekarier i detektivromaner. Med 12 böcker valda och ännu fler lästa är detta nog en av mina favoriter. Det jag gillar med den är dels att den är lite äldre och att brottet i den – det som ligger i grunden, som sedan orsakade fler brott – är både klurigt och smart. Framför allt gillar jag att författaren ansträngt sig för att skapa en nästan lite mytisk biblioteksmiljö med kompetenta och starka bibliotekarier. Detta gäller hjälten inte minst.

Dr. Edward George, nyligen pensionerad från sitt arbete som bibliotekarie vid Yale, blir ombedd av sin vän Nelson Brooks vid Werner-Bok-biblioteket i Washington D.C. att komma och hjälpa honom att reda ut anonyma anklagelser om att biblioteket handhar förfalskade dokument. Känt för sin samling med sällsynta, dyrbara manuskript och böcker riskerar biblioteket att ruineras om anklagelserna sprids, men ännu värre blir det när först ett, sedan två dödsfall inträffar. Dr. George börjar fatta misstankar om uppsåt, och inleder tillsammans två andra personer på biblioteket en egen undersökning av omständigheterna i vad som ska visa sig vara en inte alls lugn och fridfull biblioteksmiljö.

Men varför fattas en viss av böckerna, en lokal historiebok helt utan pengavärde? Och varför saknas denna bok dessutom på samtliga de lokala bibliotek och bokhandlar Claire besöker? De synliga hålen i bokhyllorna staten över framstår till slut som alltför systematiska, och Claire ger sig på att lösa mysteriet med den utplånade historieboken. När hon upptäcker att stölder skett även i privata hem, och att en person dessutom dött under ett sådant inbrott, börjar Claire befara ännu allvarligare brott än stöld.

En spännande historia i präglande New Mexico-miljö, men den största behållningen hade jag personligen av bokkärleken i denna bok. Claire är fantastiskt kunnig på skönlitteratur, i synnerhet med lokal prägel, och har också en väldigt stor kunskap om sällsynta och värdefulla exemplar. En bok-bok om böckers relativa värde, som får en att undra om en bok någonsin kan bli värdelös. Detta blir därför också mitt aprilbidrag till Västmanländskans Böcker om böcker-utmaning.

Mer om författare Judith Van Gieson och Claire Reynier här.

Den här charmiga saken är något så (relativt) ovanligt som en historisk detektivroman med en bibliotekarie i huvudrollen.

Seneca Falls, New York, 1848. Glynis Tryon är bibliotekarie på ortens lokala bibliotek. Just kommen till jobbet en dag, hör hon sin hund skälla vilt strax utanför. Hon går för att tysta honom och finner då orsaken till han skällande: en livlös kropp flytandes i ån. Det visar sig vara en ung kvinna som dagen före varit inne på biblioteket och talat med Glynis.

Samma kväll sker ett tågrån och polischef Cullen, som också är Glynis käraste, ber henne påbörja undersökningen av mordet medan han jagar rånarna. Glynis är inte sen att ge sig ut på jakt, efter vad som ska visa sig vara flera brottslingar.

Romanen har sin styrka i den historiska miljön och de feministiska vingslagen, under en tid och på en plats, där en ny lag som ger kvinnor rätt till sina egna intjänade och ärvda pengar stiftas. Glynis är en lite försiktig, men långt ifrån försagd kvinna, med huvudet på skaft.

Detta är del 1 i en serie, där även kommande delar låter intressanta i mina öron. Mer om författare Miriam Grace Monfredo och böckerna om Glynis här.

En dag när hon kommer till jobbet är där uppståndelse, och någon har till och med tagit Helmas parkeringsplats. Det visar sig ha skett ett mord på biblioteket, men som tur är åtminstone inte bland de hyllor Helma är ansvarig för. Men det visar sig att hon är lite inblandad i händelserna i varje fall. Hon har senast dagen före talat med offret och så hittar hon en lapp med kryptiska bokstäver och siffror som han måste tappat, eller möjligen lämnat. Nyfikna Helma kan inte motstå att börja luska lite, och när hennes väninna måste fly från en dejt med en man, som visar sig vara samme man som Helma tror snott ledtrådslappen hon hittade – och denne man dessutom sedan hittas död han också – kan Helma inte tro annat än att hon är något viktigt på spåren. Och inte bara något viktigt, utan också väldigt farligt.

Miss Zukas and the Library Murders är den första delen i Jo Dereskes serie om bibliotekariedetektiven Wilhelmina Zukas. Hon är fantastiskt stereotyp, men i Helmas fall har detta fått bli något positivt och drag som ordningsamhet och besserwisseri blir hennes superpowers, som på subtila sätt bistår henne i att lösa gåtan. Helma är skapad med glimten i ögat och jag har haft mycket roligt med att läsa och analysera Helma som karaktär till mina studier. Jag kommer alldeles säkert att fortsätta med påföljande delar i serien. Det här är mitt bidrag för mars månad i Västmanländskans Böcker om böcker-utmaning.

Mer om Jo Dereske, som själv varit bibliotekarie, och hennes böcker här.

Själv tyckte jag att filmen var underbar. Jovisst finns det säkert filimska eller stilistiska grepp att vara kunnig om och racka ner på (men en 1:a?!), men det var inget jag som Langfantast överhuvudtaget tänkte på i de vackra miljöerna, tjusiga kläderna och scenerna allmänt, och framför allt den välbekanta, och faktiskt också välhanterade, intrigen. En charmig version och en historiskfläktande sommardröm, väl behövd så här i fryskalla mars. Boken-bättre-än-filmen är väl nästan alltid sant, men om man accepterar det för hur det är tyckte jag de lyckades bra i att dra ner på de många förhörsvändorna och ibland lite förvirrande lögnerna till ett hanterbart antal i filmen. Framför allt är det underbart att se Lang på film, som något slags bekräftelse på vad bokbloggarmaffian (och andra) länge vetat. Att Lang är Sveriges sanna deckardrottning. Länge leve Lang!

Eller? Vad tycker ni om Lang? Och Langfantaster, vad tyckte ni om filmen?

Oxford Exit är faktiskt den andra delen i en serie där jag inte läst ettan. Jag hoppade direkt på tvåan, eftersom seriehjältinnan Kate Ivory i den tar ett jobb som katalogisatör och undercover sleuth på självaste the Bod.

Hon anställs av en gammal vän – en gammal flamma är min gissning – för att med hjälpa av sina kombinerade dator- och katalogiseringskunskaper försöka snoka reda på vad man på säkerhetsavdelningen misstänker är en avancerad boktjuv. Kate får dock snabbt misstankar om att book peddling inte är det enda brott denna person ägnat sig åt och ger sig ut i en farlig lek, mano a mano, bibliotekarie mot bibliotekarie. För den här boken har något så ovanligt som en mördande bibliotekarie i en av de centrala rollerna. (Nej, det är ingen spoiler, det avslöjas redan på första sidan, även om det förstås inte måste vara faktum för det).

Det är väldigt (väldigt) mycket biblioteksmiljöer i den här och massor av olika sorters bibliotekarier. Tyvärr inte supermycket Oxford, även om det förekommer scener därifrån. ”There is life after Colin Dexter” kungör en blurb från The Times på första sidan och det får jag nog hålla med om vad gäller denna ganska spännande bok. Dock, om jag ska ha en invändning, så är det att handlingen bygger lite för mycket på slumpmässiga möten och händelser. Lustigt egentligen då både den författande hjältinnan och dito protagonisten tar upp just detta som kritik mot deckare de läst.

Första delen i serien heter Death and the Oxford Box.

Har ni sett och vad tyckte ni?

Jag skriver som bekant min uppsats om detektiver – bibliotekarier som amatördetektiver närmare bestämt – och det här är en bok som med lite god vilja kvalar som sådan (om den till slut får vara med i källmaterialet beror på hur strikt jag är med definitionerna). Brottet som ska lösas är i det här fallet inte ett grymt mord, utan en stöld: någon har stulit de 15 000 böcker som tillhör biblioteket som (anti)hjälten Israel nyss anställts som ansvarig för: vad han tror är ortens lokala bibliotek. Det visar sig dock att biblioteket som sådant nyss har lagts ned, så vad Israel – bunden via kontrakt – tvingas vara bibliotekarie för är en bokbuss – en ordentligt sjaskig sådan dessutom, och alltså utan en enda bok. Kan man tänka sig något värre som bibliotekarie? Knappt. Situationen Israel är i är verkligen misärartad, och den är inte heller helt lätt att ta sig ur. Han känner ingen och har ingen lokalkännedom, och alla han träffar verkar han komma på kant med. Ensammast i världen har han dock inget annat val än att ta sig ur sin grop själv, med det enda han i stort sett äger (och en del lånat): kläderna på kroppen, en tippfärdig buss och sitt (bristfälliga) bibliotekariesinne.

Jag kan förstå en del av de invändningar jag läst att folk haft mot den här boken. Den är inledningsvis farsartad och det slutar för all del inte heller plötsligt, även om boken i takt med storyn brer ut sig i fler lager. Jag vet inte om jag själv också skulle haft en annan upplevelse av boken om jag inte närläst den och letat teman och stereotyper på det vis jag nu gjort för uppsatsen. Det som framträder då (i min tolkning) är en kärlek till Nordirland och dess befolkning och även till bokfolk. Inte bara bibliotekarier, utan bokfolk (rent av till och med boksnobbar) och böcker, och detta på brittiskt taking the mick-vis som driver med litteraturpretentioner, genom stereotyper så överdrivna att de inte kan vara slentrianmässiga fördomar.

Med dessa läsglasögon blir Israel en ganska patetisk prick, helt övergiven av alla, utom hans äldsta vänner böckerna. Om man nu inte räknar alla de 15 000 som försvunnit förstås. Men dessa 15 000 böcker ****SPOILERVARNING**** har andra vänner, som dock till slut också låter Israel bli en del av vänskapen. Om han bara låter sig själv bli del av den.

Mer om Ian Sansom och hans… speciella… humor här.

Nu ska jag inte höja henne alltför mycket till skyarna, för det är då alltid risk för besvikelse, men något visst är det med denna färgstarka och allt annat än förkomna bibliotekarie och hennes smått legendariska handväska. Storyn i sig är också väldigt spännande i perioder, i synnerhet mot slutet.

Kirby befinner sig i Rom en sommar, då hon lär känna och börjar umgås med ett gäng forskarstudenter (tror jag att de kan beskrivas som). Under en sightseeingutflykt hittar Jean, den egentliga huvudpersonen, en bekant till dem död i vad som ser ut som ett självmord. Men redan innan Jean börjar råka ut för ett antal bisarra olyckor har både hon och Kirby börjat misstänka att det som inträffat nog trots allt är ett mord. Mycket listigt klurande och snokande för att komma fram till exakt vad som hänt.

Tummen upp för Jacqueline Kirby, men också Elizabeth Peters som jag nu är mycket nyfiken på att läsa mer av.

Mer om Elizabeth Peters, eller Barbara Mertz som hon egentligen heter, här.