Etiketter
År 1893 drabbas London av sorg, sedan deras hjälte Sherlock Holmes plötsligt gått bort, mördad av sin egen skapare Arthur Conan Doyle. Conan Doyle har blivit så trött på sin skapelse att han börjat känna avsky och inte längre står ut med att ha med honom att göra. Varken böner eller erbjudande om fantastiska summor pengar kan få honom att ändra sig. Men så plötsligt, sju år senare och utan förklarlig anledning, uppstår Holmes igen. Det är en kallare, brutalare Holmes som inte har minsta tilltro kvar för Scotland Yard.
Vad som hände den där hösten inför sekelskiftet som fick den bittre Conan Doyle att återuppliva sin nemesis har förbryllat Conan Doyle-entusiaster i över hundra år. Man har sökt och letat i de dagböcker författaren lämnade efter sig, men dagboken för just den här perioden har varit mystiskt försvunnen. Fram till år 2010. Då kungör Holmes-entusiasten Alex Cale att han efter 20 års sökande funnit den. Han vägrar berätta något om var eller hur han fann den, eller vad den innehåller. Allt ska avslöjas på The Baker Street Irregulars årliga konvent. Men så blir det inte, för Cale hittas död på sitt hotellrum och dagboken är åter borta.
Historien i The Sherlockian utspelar sig i två olika tidsperioder. Vi får dels följa Arthur Conan Doyle under den där mystiska hösten, och dels Harold White, nyss invald i The Baker Street Irregulars som den yngste någonsin sedan Alex Cale själv. Han är med när de hittar den döde Cale, strypt av sitt eget skosnöre och med andra uppenbarligen medvetet lämnade ledtrådar som anspelar på Sherlock Holmes och hans mysterier. Harold kastar sig in i lösandet av gåtorna och jakten på mördaren och dagboken.
Sann underhållning det här, och en fröjd från första till sista ord. En av årets allra mest underhållande så här långt. Mer om boken och författaren här.
Den här boken har jag spanat efter sedan jag såg den i utgivningskatalogen. Jag sprang slutligen i kapp den på Books & Books på Miami International.
Mysterium, brittiskt 1800-tal, Sherlock Holmes, London! Den här boken hamnar i shoppingpåsen när vi drar till NY, tro mig!
=) Ja, jag var också såld när jag först läste om den i katalogen. Jag har haft mycket glädje av den i senaste veckorna jobb-plugg-stress.
Då får jag träda in som kärringen mot strömmen för jag gillade inte alls det här. Intressant att vi verkar ha läst samma bok men att de har olika titlar (min The Holmes Affair).
Ja, den har två olika titlar ser jag. Kan va att den ena är för brittiska marknaden och andra för amerikanska.
Vad synd att du tyckte illa om boken! Jag hade mycket nöje av den och tyckte att det var smart uttänkt (även om en del faktiskt var sant).
Just det att vissa saker var sanna, störde min läsning för jag satt bara och funderade på om det kunde vara sant. T.ex. kände han Stoker och hade han en teater etcetera. Jag vill nog ha tydliga gränser mellan sant och påhittat.
Vad intressant! När jag läste boken hade jag som utgångspunkt att det var en påhittad historia, upphängd på vissa personer och årtal osv, men att författaren tagit sig stora friheter för att få till det, eftersom han skriver det på försättsbladet.
I min version av boken stod det först i slutet att en del bitar – i synnerhet det som inträffat i nutid – hade paralleller till verkligheten, och han tydliggjorde även vilka bitar han hittat på och var man inte riktigt vet, så det blev som en skoj bonus för mig. Det Harold berättar om de historiska personerna under jakten störde inte mig.
Intressant att detta påverkar läsupplevelsen så. Sedan kan det förstås vara annat, och vad man själv vet om de faktiska personerna sedan innan som bidrar till om man gillar eller inte. Men jag vet att många ogillar fiktion som bygger på verkliga människor och händelser ö h t. Var det inte Jens Liljestrand som drog igång en debatt om det för några år sedan? Jag minns att det var diskussion kring det när jag läste Stridsbergs Drömfakulteten.
Härligt när en bok blir en såpass positiv upplevelse! Låter väldigt intressant.
Ja det var precis en sån bok jag behövde i stressvimlet jag håller på med just nu. Inte allt som funkar i sådana sammanhang har jag märkt.
Får skriva ett svar till dig såhär Cecilia, för jag kunde inte svara på din kommentar.
Måste ha missat den diskussionen, så kan inte svara på om det var Liljestrand eller inte men dyker väl upp med jämna mellanrum. Senast var det väl i samband med Strindbergs stjärna.
Personligen tycker jag att det är lite fantasilöst att skriva om någon riktig eller påhittad person men å andra sidan tycks det alltid vara på modet. Det spanades om den (nya) trenden i helgen hos Spanarna i P1.
Sedan är Conan Doyle en favoritförfattare och jag verkligen Älskar Sherlock Holmes och Watson, så jag blir extra känslig när det gäller att hitta på eller spinna vidare på dem som karaktärer. Sherlock Holmes är Conan Doyles skapelse och punkt. :-)
Ja, man har ju sina favoriter =) Jag gillar tvärtom att läsa skönlitterärt om faktiska personer (men jag kan förstå invändningarna och kan instämma i en del), så det bidrar säkert till att jag gillade boken.
Du har blivit utmanad i elva frågor. Frågorna finns på min blogg http://www.bokmalen.nu.
Oj, jag har också utmanat dig på 11 frågot. Många frågor blir det ….
Ja, minsann, här blir man utmanad till höger och vänster! Tur att det inte handlar om dueller =) Nu ska jag se om jag kan få ihop hela 33 frågor, eller om jag kanske får lov att slå ihop på nåt sätt :)
Hahhaa, och jag som också just utmanade dig, kanske skulle hittat någon annan.;)
Ja, det blir till att komma på många svar och många frågor :) Men trevliga frågor hos er alla
Låter som my cup of tea!
Men den här verkar ju synnerligen intressant! Har du läst ”House of silk” av Anthony Horowitz? Tydligen den första roman om Holmes skriven av någon annan än Doyle som hans familj auktoriserat. Den ligger här och väntar på läsning. Kanske skulle man ta de här två i nära följd. Gillar ju temaläsning. :)
Trevligt att träffas förresten! Väldigt trevligt!
nej den har jag inte läst. Låter mycket intressant, så den skriver jag upp på en gång :) tack för tipset!
Ja, mycket trevligt! Vi borde ha mer träffar över boblmaf-gränserna! :D
Pingback: Läsåret 2012: favoriter « flickan & böckerna