Påsktema: En fin dag för Johan

Etiketter

, , , , , ,

En fin dag för JohanNär jag letade högläsningsböcker på tema påsk var detta en av de relativt få (jämte denna och denna) som dök upp i sökresultaten på mina bibblor. Den har en ganska lös koppling till påsken, men utspelar sig då och handlar om våren allmänt. Om vårallergier närmare bestämt. Den handlar om Johan som är ledsen när solen strålar och när folk tar in blommor och påskris med fjädrar, och blir förtvivlad av söta hundvalpar. Istället blir han glad när det är tråkigt väder och regn. Johan är nämligen allergisk.

I boken får läsaren och lyssnare se hur mycket saker som kan ställa till besvär för en allergiker, något som den som har turen att slippa allergier kanske inte tänker på. Den visar hur jobbigt det kan vara att leva med allergi och hur det även kan påverka dem omkring en. Det är trevligt att Inger och Lasse Sandberg har gjort en bok om allergier. På baksidan står att 1 av 8 barn i Sverige har någon form av allergi och så antyds både mjölk-, damm-, mjöl-, metall- och fruktallergi och exempel på dem. Kul, mtp hur vanligt det faktiskt ändå är med allergier men hur få böcker de generellt förekommer i annars. Boken är författad och illustrerad av paret.

Påsktema: Mer om oss barn i Bullerbyn

Etiketter

, , , , ,

Mer om oss barn i BullerbynHögläsning på tema påsk gav mer än ett napp signerat Astrid Lindgren. För lite äldre, alternativt högläsning för yngre utan tillhörande bilder, hittade jag också vid min sökning att ett kapitel i Mera om oss barn i Bullerbyn skulle vara på tema påsk. Och mycket riktigt. Liksom Visst är Lotta en glad unge tar den upp vad som nu känns som en lite äldre påsktradition, och i det här fallet en ännu äldre sådan. Jag har i varje fall aldrig hört talas om dymmelonsdagspass, även om jag känner igen hysset med att skriva roligheter på lappar och sätta fast på folks ryggar. Så tillvida kräver det här kapitlet lite förklaringar i förväg: vad dymmelonsdag är och vad de menar med dymmelonsdagspass. Kanske ska man också kolla hur väl de känner barnen i Bullerbyn, och annars förklara de olika karaktärerna och Bullerbyn, men annars tycker jag att kapitlet funkar skapligt även som lösryckt.

Att läsa det här kapitlet gjorde mig lite sugen på att läsa mera Bullerbyn. Får se om jag kan arbeta in det i lässchemat någonstans.

Påsktema: Visst är Lotta en glad unge

Etiketter

, , , , , , ,

Visst är Lotta en glad ungeVisst är Lotta en glad unge är en bilderbok om Lotta på Bråkmakargatan som utspelar sig under påsken. De tre syskonen väntar på att påskharen ska komma, så att de kan leta upp godisägg som denne ska gömma i trädgården. Pappa säger dock att påskharen först kan komma en dag senare, eftersom godisbutiken i byn har stängt. Lotta förstår inte vad det har för samband med påskharen, men har en liten hemlighet ute i boden som kanske kan rädda påsken för syskonen trots allt..

Det här är en av få påskbarnböcker jag hittade bland dem jag har att tillgå på biblioteken i min närhet. Den är skapligt påskig och tar upp en påsktradition som kanske inte finns längre, eller som åtminstone inte förekommer i alla hem. Påskharen är knappast lika självklar som jultomten, och även om det kanske finns barn som tror på honom på motsvarande sätt, så tror jag inte alla har som tradition att leta påskgodis i trädgården. Det finns säkert gott om varianter på påskhare med godis och ägg som är aktuella idag, men jag tycker ändå det är kul att kunna läsa så här om lite äldre påsktraditioner. Liksom många andra av Lindgrens böcker är denna illustrerad av Ilon Wikland.

Gummi-Tarzan

Etiketter

, , , , ,

Gummi-TarzanGummi-Tarzan heter egentligen Ivan Olsen. I skolan blir han retad av de andra eleverna, som klår upp honom och häller vatten i byxorna på honom. Ivan är inte stark nog att försvara sig eller ge tillbaka. Hans pappa tycker att han borde vara mer som Tarzan, pappans idol. Han vill att Ivan ska bli stark som en karl och tvingar honom att klättra i träd. Men Ivan ramlar bara ner och får näsblod, och pappa börjar argt kalla honom Gummi-Tarzan. Men något måste jag ju vara bra på, tänker Ivan, och försöker sig på att tävla i att spotta spottloskor på skolgården och cykla och allt möjligt annat, i jakten på att hitta något han är bra på. Det blir bara katastrof gång på gång och Ivan får ännu mer stryk och vatten i byxorna av pojkarna i skolan. Men så en dag träffar Ivan på en häxa, och av henne får han en önskning; och får önska sig vad som helst. Ivan tänker länge och väl, innan han kommer på den perfekta önskningen..

Jag älskar Ole Lund Kirkegaard och har hans böcker som kära barndomsminnen. Det är kul att ha anledning att läsa om denna, liksom det var med Otto är en noshörning. Böckerna är roliga och förstärks av Kirkegaards humoristiska illustrationer. Jag tyckte att Otto är en noshörning var snäppet roligare, bland annat pga de där bättre invävda teckningarna. Gummi-Tarzan är dock också rolig, på ett ganska sorgligt vis.

Topped Chef

Etiketter

, , , , , , ,

topped_chefBland de många olika cozy mysteries jag läst är Lucy Burdettes Key West Food Critic-serie en klar favorit. Jag köpte första delen An Appetite For Murder i samband med att vi var på semester på ön, och läste den andra 10 månader senare. Jag fann båda mycket underhållande läsning, som förlängde och utökade semesterupplevelsen på flera vis.

Topped Chef, seriens tredje del, höll i mångt och mycket samma stil som de två tidigare. Skillnaden är att det nu gått två år sedan jag var där, och därmed hunnit mista en del av den lilla lokalkännedom jag hade. I den här boken kände jag i bästa fall 3-4 namn och ställen, och det drog ifrån upplevelsen något. Det är fortfarande en berättelse i härlig miljö, både geografiskt och matmässigt, men jag fann den inte heller superspännande. En lagomtrevlig läsupplevelse, men jag känner kanske inte nödvändigtvis att jag måste fortsätta på serien – om jag inte kan komma på en ursäkt till att få besöka Key West igen. Det hade jag ju inte tvekat inför.

Pygmalion

Etiketter

, , , , , ,

PygmalionJag läser sällan klassiker nu för tiden, helt enkelt för att jag fick mig något av en överdos under litteraturvetenskapen. Men står de hemma i min oläst-hylla så ska de ju läsas. Den här tunnisen är i övrigt inte någon större utmaning, i synnerhet inte som jag tycker mycket om Pygmalion/My Fair Lady.

Historian är klassisk: framstående fonetikprofessorn Henry Higgins lär fattiga blomsterförsäljerskan Eliza Dolittle tala och bete sig som en dam ur överklassen. Han har slagit vad med en kollega om att han inom ett halvår ska lyckas förändra henne så trovärdigt att ingen upptäcker att hon från början är en arbeterska från underklassen. Titeln, läser jag på wikipedia, kommer från den grekiska mytologin där Pygmalion var en bildhuggare som förälskade sig i en av sina kvinnostatyer, som Afrodite gav liv åt.

Jag minns knappt att jag läst den här boken, så det var kul att stifta bekantskap med historien i dess skrivna form igen. Det är ett drama, vilka jag ärligt talat sällan läser. Som musikal heter historien My Fair Lady, och jag blev sugen på att se den nu också, fast det får nog (tyvärr) bli som film snarare än på scen.

Äkta vara

Etiketter

, , , ,

akta_varaÄkta vara var uppföljaren till Mats-Eric Nilssons omtalade bok Den hemlige kocken: det okända fusket med maten på din tallrik som blev en skräll och en väckarklocka för många matkonsumenter. Äkta vara är på samma tema, men går något djupare och inkluderar mer positiva och handlingskraftiga delar, som råd om vad man kan leta efter, jämte vad man kan göra för att undvika e-nummer i maten. Olika delar tar upp olika aspekter, där huvuddelen funkar lite som ett uppslagslexikon som man skulle kunna slå i var gång man ska ge sig ut och leta efter en produkt. Jag läste hela rakt igenom, bortsett från vissa delar om kött som helt enkelt inte intresserar mig, och lärde mig massor, trots att jag egentligen redan är ganska påläst och lagar den mesta av min mat från scratch.

Det var bra att läsa den här boken så här ett tag efter att jag läste den första. Ämnet blev åter aktuellt och fick mig att igen fundera över val jag gör, och inte gör, när jag konsumerar. Även om jag är relativt medveten i mina val finns det alltid mer man kan lära, och jag hoppas Mats-Eric Nilsson fortsätter på sin inslagna bana. Han har gett ut fler böcker på närliggande ämne, men dessa två första är de som ligger närmast mig personligen intressemässigt. Dock ska jag nog ta mig en titt på Smakernas återkomst, eftersom den utlovar ”mängder av tankeväckande och användbara kunskaper om grönsaker, frukter, bär […]” jämte recept.

Äkta vara är även namnet på en informationsrik nätsida som startades som en följd av Nilssons grävande i ämnet.

Jellicoe Road

Etiketter

, , , ,

Jellicoe-RoadBeskrivningen av den här boken har jag lånat från författaren Melina Marchettas sida:

Taylor Markham is not a popular choice. She is erratic, has no people skills and never turns up to meetings. Not to mention the incident when she ran off in search of her mother and only got halfway there. But she’s lived at Jellicoe School most of her life and as leader of the boarders that’s her greatest asset. Especially now the cadets, led by the infamous Jonah Griggs, have arrived. The territory wars between the boarders, townies and cadets are about to recommence.
But Taylor has other things on her mind: a prayer tree, the hermit who whispered in her ear, and a vaguely familiar drawing in the local police station. Taylor wants to understand the mystery of her own past. But Hannah, the woman who found her, has suddenly disappeared, leaving nothing but an unfinished manuscript about five kids whose lives entwined twenty years ago on the Jellicoe Road . . .
 

Jellicoe Road är en lite svårplacerad bok. Jag läste den parallellt med Divergent, och blodet och allvaret i den vardag den utspelas i kastade mig in i samma föreställning för Jellicoe Road. Men falangkrigen här; territoriestriderna mellan boarders, cadets och townies, är bara en lek, ett spel, som förvisso kan gå lite våldsamt till emellanåt. Desto mer allvarlig är historian om Taylor, om vad som hänt henne, och händer henne i bokens nu. Den historian är också den gripande, även om boken utgörs av en helhet, där territoriestriderna framstår på samma gång livsviktiga och meningslösa meningslösa som kontrast.

Jellicoe Road har varit enormt hyllad av folk i min närhet. Sådant ger ofta ett orättvist utgångsläge, och det är inte alltid att boken håller för trycket. Jag blev inte besviken på den här, men inte heller så överväldigad som många andra verkar ha blivit. Jag tyckte om den, samtidigt som den inte alls var vad jag hade föreställt mig. Jag tror inte någon hade kunnat föreställa sig precis den här historian. Något jag inte gillade dock var hur en katt blev behandlad under första delen av boken. Läsare känsliga för kattlidande varnas.

The Murders in the Rue Morgue

Etiketter

, , , , , ,

the-murders-in-the-rue-morgueJag köpte Edgar Allan Poes The Murders in the Rue Morgue när jag skrev min masteruppsats om bibliotekariedetektiver i skönlitteraturen. Jag läste upprepat att hans kortroman(er) med Auguste C. Dupin i huvudrollen allmänt anses vara grunden för den moderna detektivromanen, och Dupin förlagan för skarpsinniga och intellektuella amatördetektiver som Sherlock Holmes, Poirot m fl. Det gjorde mig nyfiken på att läsa någon av kortromanerna, men jag hade alltför fullt upp med uppsatsen för att hinna det då. När jag nu hunnit ikapp gamla läsprojekt och avverkat The Murders in the Rue Morgue måste jag erkänna att jag blev något besviken.

Som de klassiker de är känns det kul att ha läst åtminstone en av kortromanerna, men dem av oss som kollar på Elementary, Sherlock och liknande och blir nog inte hälften så imponerade som de som först läste om Dupin i mitten på 1800-talet. Underhållningslitteraturen är inte densamma idag, men det var även ett par saker kring själva historian jag inte riktigt gillade. Handlingen är för det mesta passiv och berättas i efterhand, när Dupin förklarar hur han kommit fram till lösningen, vilket inte ger samma effekt som att själv få följa med i händelserna s a s. Sedan tyckte jag att det var lite snöpligt med boven, även om jag faktiskt mindes svagt hur det låg till efter att ha läst en spoiler och så sett var förvarnad. Men som sagt, kul att ha läst och känt igen så tydligt var många av våra mer moderna författare hämtat inspiration, och roligt att se hur genren utvecklats.

Kodnamn Verity

Etiketter

, , , , ,

kodnamn_verityDet känns alltid lite sorgligt att ge upp på en bok, i synnerhet när man känner att det kanske är ett misstag. Jag har emellertid till slut bestämt mig för att släppa Elizabeth Weins Kodnamn Verity. Den låter annars lovande, med handling i andra världskriget och starka kvinnliga karaktärer. Jag har också läst om flera som gillat den, och den har fått massor av fina omnämningar och topplaceringar på diverse listor. Det är det som fått mig att försöka läsa den och börja om när jag tappat sammanhanget, vid flera tillfällen. Men jag kommer inte in i den. Jag fastnar under den brittiska agentens berättelse i början, tycker hon är märkligt tramsig, eller jag vet inte vad jag ska säga, i en så pass allvarlig situation. Jag fattar ingen sympati för henne och tappar tråden. Jag vet inte varför jag inte kommer förbi detta och vidare in i de – enligt utsago – bra delarna av boken. Jag tycker att jag gett den mer än en ärlig chans, och att om jag känner så här så är det helt enkelt kanske inte en bok för mig. Gör jag fel som ger upp på den, ni som läst den?

Kodnamn Verity är som jag förstår det första delen i en serie.

Tack Gilla böcker för rec.ex.!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 629 andra följare