Vila i frid

Etiketter

, , ,

Vila i fridDet här är den andra deckaren av Sofie Sarenbrant jag läser (men den första i denna serie). Det var inte alls länge sedan jag läste min första av henne, men det snabba återbesöket beror faktiskt inte på att jag gillade henne så mycket att jag direkt måste fortsätta. Tvärtom var jag inte så förtjust i Vecka 36. Eller snarare lämnade den mig oberörd och utan större lust att fortsätta med nästa bok.

Anledningen till att jag återvänt till Sarenbrant trots det var att jag fått hennes böcker varmt rekommenderade av en kollega, eller egentligen två kollegor. Det var då inte Vecka 36 som nämndes, utan serien med polisen Emma Sköld i centrum, där Vila i frid är första delen. Eftersom jag inte egentligen tyckte illa om min första bekantskap med författaren kändes det därför rättvist att ge henne en chans till.

Det tycker jag fortfarande, även om jag inte blev eld och lågor över den här heller (se här för beskrivning av handlingen). Men om den förra var en sval läsupplevelse var den här lite varmare. En ok svensk deckare, och det är inte uteslutet att jag någon gång fortsätter på den. Jag hade en del invändningar mot den, men de har mer med skrivandet än historien att göra. Främst var det hur Yasuragi Hasseludden förekommer lite för ingående i boken. Nu utspelar sig dramat till största delen där, så stället måste ju nämnas, men det blev lite väl bra ibland. Författaren har gjort sin research grundligt, nästan lite för bra, eller snarare så beskrivs det ibland lite för ingående. Vid något tillfälle funderade jag elakt över om det var någon form av sponsring inblandad. Saken får dock sin förklaring i bokens efterord. Där skriver Sarenbrant om hur hon besökte stället som ung och blev förälskad i det. Hon lovade sig själv att någon gång skriva om det, och med Vila i frid gick detta alltså i uppfyllelse. Det är ju lite gulligt, och det köper jag, men utan den förklaringen hade denna generösa behandling av ett kommersiellt ställe som existerar i verkligheten förargat mig.

Vad säger ni som läst/läser denna serie? Hur står sig kommande delar mot denna första? Inte med tanke på det jag nyss skrev om företaget i Yasuragi Hasseludden, utan vad tycker ni om böckerna generellt?

50 sätt att träffa den rätte

Etiketter

, , ,

50 sätt att träffa den rätteJag råkade läsa ut min pendlarbok på jobblunchen häromdagen och fann mig så utan lektyr till hemfärden. En snabb titt i hyllorna gjorde att jag fann denna bok, med sitt smått avskräckande omslag. Jag mindes dock att gott om folk i mina twitter- och bloggflöden läst och gillat, och kände själv igen Lucy-Anne Holmes från när jag läste (Un)like a Virgin för ett par år sedan.

Jag har nog inte läst något så här Bridget Jones-igt sedan, ja, Bridget Jones. Fast Sarah Sargent är mindre klantig och mer snuskig, kan man väl säga. Men humor och dejtingliv har de gemensamt, och det var helt klart en rolig bok. A light read kan man väl säga, och väldigt snabbläst så här på svenska. Hade jag haft möjlighet hade jag hellre läst den på engelska, för det är alltid något litet som försvinner i översättningen, även om jag inte hade några invändningar mot den egentligen. Förlaget beskriver handlingen här.

Blekinge-läsning: Böljelek

Etiketter

, , , , ,

BöljelekNär jag äntligen kommer iväg på semester älskar jag att samtidigt semestra i litteraturen, allra helst skönlitteraturen. Jag brukar ägna en del tid åt att reka vad som finns med lokal anknytning till resmålet, och läsa på om både böcker och författare, innan jag gör mitt semesterläsningsval. I sommar missade jag det emellertid helt, och det var först när jag var på plats i Blekinge som jag insåg hur fruktansvärt dålig koll jag har på Blekinge-relaterad litteratur.

Vi avhjälpte denna brist något genom att gå på ett bokprat medan vi var på dagstur på Hanö. En bibliotekarie från Sölvesborg hade samlat ihop en imponerade mängd litteratur om just Hanö och intilliggande Listerlandet, och pratade engagerat om den i dryga timmen. Mycket intressant och kul att ha lyssnat på. Emellertid var det i princip enbart facklitteratur, och möjligen lite poesi, som togs upp. Jag ställde därför frågan om blekingsk skönlitteratur i sociala media (av någon anledning FB snarare än mer tippade Twitter) och fick av Västmanländskan tips på en historisk deckare: Böljelek av Johanna Limme och Martin Palmkvist. När jag senare ställde samma fråga i en bokhandel i Karlshamn fick jag samma svar och köpte därmed också raskt boken.

Jag gav mig på att läsa Böljelek och inledningsvis rullade det på ganska bra. Men när semestern var slut någon dag senare tappade jag också intresset för boken något, och läste den 3-4 sidor åt gången i tämligen trött tillbaka-på-jobbet-tillstånd. Ingen bok vinner på sådan behandling och intresset för handlingen kom sedan heller egentligen aldrig igång. Det kan ha varit min orättvisa läsbehandling, men jag fattade aldrig vare sig tycke eller antipati för huvudkaraktärerna. Den huvudsakliga historien grep mig inte, och den sidohistoria som stoppats in, och som hade potential, blev något av ett antiklimax. Jag trodde att den skulle växa och ta plats, eftersom boken är uppbyggd efter en nedräkning inför ett kungligt besök i Karlshamn, men så blev det inte riktigt. (Jag hoppas att det inte är att spoila för mycket att skriva så.) Så, inte jättebegeistrad över denna deckare. Jag läser nog hellre böcker som utspelar sig i nutid, där jag inte behöver sitta och fundera över om man verkligen sa eller gjorde si eller så i slutet på 1800-talet. Dock var det kul att läsa en bok som utspelade sig på platser där vi just varit. Karlshamn beskrevs vid något tillfälle på ett trevligt sätt och jag kände lätt igen mig även på ett kort besök.

The Outcast Dead

Etiketter

, , , , , , ,

The Outcast DeadNär jag läst The Outcast Dead, den sjätte boken i serien om forensic archeologist (vad exakt denna titel på svenska nu blir) Ruth Galloway, reflekterade jag över hur jämn den här bokserien är. Visst finns det dem av hennes äventyr som jag tyckt mer och mindre om, men det är alltid läsvärt. I The Outcast Dead tar Griffiths ett steg uppåt igen och är snäppet bättre än i Dying Fall, som jag gillade även den. Jag tyckte att The Outcast Dead var riktigt spännande, och då inte enbart i slutet som i så många inom spänningsgenren, utan även lagom utpytsat genom boken.

Det fanns ett par saker som jag var skeptisk till: att en av de mordmisstänkta plötsligt dyker upp i Ruths hem hållande hennes dotter när Ruth har ingen eller väldigt väldigt svag koppling till utredningen, är en (jag tror inte att detta är en alltför stor spoiler). En annan är att det ännu en gång handlar om barn. Det är minst den 3e av 6 seriedelar som fokuserar helt på barn och moderskap. Jag inser plötsligt att jag aldrig följt en serie som handlar så mycket om det, vilket är ironiskt då jag från började gillade Ruth för att hon tvärtom inte var mor eller var upphängd kring barn. Jag tror t o m hon säger något om hur barn är substitut för katter i en av de första böckerna, även om jag inte minns det exakta citatet. Så här i 6e seriedelen inser jag hur lurad jag är för är det något i den här serien som är så konsekvent som barn- och moderskapstemana? Ja, de uråldriga, ständigt uppoppande benen förstås. Som inte sällan tillhör barn. Eller mammor.

Trots det fortsätter jag att älska Ruth. Men efter att ha läst ett antal andra böcker med modernskapstema utöver Griffiths böcker, bl a Fyren mellan haven och Vecka 36, känner jag att det gärna får handla om något annat nästa gång Ruth dyker upp.

Förresten så fick jag mig lite av en chock när jag nyss kollade runt på nätet. Elly Griffiths är en pseudonym! Jag hade helt missat detta! Hon heter i verkligen Domenica de Rosa och har skrivit en rad böcker även i detta namn. Visste ni detta? Är det någon som läst?

Godnattsagor för barn som dricker

Etiketter

, , , ,

Godnattsagor för barn som drickerMarjaneh Bakthiari är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag läste hennes två första romaner, Kalla det vad fan du vill och Kan du säga schibbolet, i samband med att de kom ut och älskade dem. Hennes tredje, Godnattsagor för barn som dricker, är minst lika underhållande. En extra bonus var att lyssna på den som ljudbok, uppläst av Saman Bakthiari. Han var verkligen klockren som uppläsare av den här boken. Jag älskade hans röst och sätt att läsa. Det gjorde boken ännu roligare och avsevärt bättre än med min egen läsröst i huvudet. Dessutom redde han ut uttal av namn och platser korrekt, vilket jag inte gjort. Jag kan absolut rekommendera lyssning av den här boken, och vanlig läsning också, om de två tidigare romanerna är något att gå på. En ung och skarpsynt författare som skriver riktigt bra, roligt och angeläget om Sverige och Iran, svenskar och iranier, och allt däremellan. Förlagets beskrivning av just Godnattsagor för barn som dricker här.

Läs också hennes tidigare två. Jag har svårt att välja vilken av de tre jag gillat bäst.

Fyren mellan haven

Etiketter

, , , , ,

Fyren mellan havenVilken historia det här var. Det är en verkligt skicklig debut, inte främst i historien i sig, vilken för all del inte är så dålig den heller, men i hur författaren snirklar in läsaren och tvingar en att bråka med sig själv om rätt och fel, med medkänsla, förståelse och förfäran åt alla håll och kanter. Den lämpar sig väl för bokcirklar och boksnack, där den torde kunna ge intressanta diskussioner. Man skulle också kunna fördjupa sig i teman och symbolik om man tycker sådant är intressant. Jag tycker f ö att förlaget lyckats ganska väl med översätta den för boken väl valda originaltiteln The Light Between Oceans. Mycket bra debut. Jag ser fram emot mer från Londonboende australiensiskan M L Stedman.

Jag har medvetet valt att hoppa över att beskriva boken, eftersom jag har svårt att göra den komplicerade historien rättvisa. Känner du inte redan till den, beskriver förlaget den ganska bra här.

 

The Best Thing That Never Happened to Me

Etiketter

, , , ,

The Best Thing That Never Happened to MeDet blir vuxenläsning här nu för fulla muggar. Jag har bytt jobb och det avspeglas redan tydligt i min läsning. Det här är dock mer av en fritidsläsarbok, men blir det tillfälle kommer jag absolut att rekommendera The Best Thing That Never Happened to Me, som är en riktig liten pärla. Jag läste den som e-bok, men den lär också finnas i pocketutgåva.

Holly och Alex var goda vänner i tonåren. Bästa vänner, och kanske lite till. Men ingen av dem vågade någonsin säga något till den andre, och deras liv gick i olika riktningar när skolan var slut och Holly åkte iväg för att studera vid universitetet.

Många år senare bestämmer sig Alex för att flytta till London. Där bor Holly. Alex tar kontakt och de träffas. Snabbt hittar de tillbaka till sin gamla vänskap, och börjar umgås allt oftare. Gamla känslor gör sig påminda, men Holly är i ett förhållande, och Alex konstaterar att Holly inte riktigt är samma livliga och självsäkra tjej han en gång kände. Men är det så enkelt att glömma ungdomens stora kärlek och göra om den till vuxen vänskap?

The one that got away är knappast ett obeprövat tema, och nästan från första sidan verkar handlingen i den här boken vara lagd på bordet. Visst måste Alex och Holly väl slutligen få ihop det? Men hur det nu är med det, är det ändå själva historien i den här boken, resan, som är behållningen. Den är charmig och roligt skriven, och jag fann den mycket underhållande på flera sätt. Det kan nog vara värt att hålla ett öga på författarparet Laura Tait och Jimmy Rice.

A Hundred Pieces of Me

Etiketter

, , ,

A Hundred Pieces of MeHade du kunnat äga enbart 100 saker? Det är egentligen en väldigt liten summa när man börjar räkna antalet tallrikar i köksskåpen eller böckerna i bokhyllan. Gina Bellamy har läst om en man som förespråkar färre ägodelar, så få som 100, och som den saksamlare hon är tilltalas hon av idén när hon tvingas börja om sitt liv på egen hand efter att hennes man lämnat henne. Alla dessa saker, alla minnen, men behöver man egentligen sakerna för att hålla minnena vid liv? Eller väger de istället ner en?

Att göra sig av med överflödiga ägodelar blir ett sätt för Gina att hantera uppbrottet från maken och hitta tillbaka till sig själv bland all bråte. Bara saker som betyder mycket för henne, fyller en funktion eller gör henne glad får vara kvar. Men bara 100 st, utöver förnödenheter som t ex underkläder. Sakerna är samtidigt minnen och parallellt med att läsaren får följa Gina i nutid ges även blickar bakåt i tiden kopplade till olika föremål. Det ger glimtar i vad som hänt: hennes ungdoms stora kärlek som fick ett tragiskt slut, som kommit att påverka hela hennes liv. Hur hon träffade en ny man. Hennes eget besked om cancer. Den är både tung och lättsam samtidigt den här boken.

Det som lockade mig till den här boken var faktiskt inte egentligen författaren Lucy Dillon som jag kommit att gilla mer och mer, utan konceptet med ägodelar och att göra sig av med dem. Det lät som en perfekt bok för mig och den gav mig faktiskt också en ny dos inspiration till att börja rensa ut lite här hemma, något jag gärna gör då och då.

De 100 sakerna är dock inte någon röd tråd i boken så till vida att man får följa vad hon väljer hela vägen. Bland det man förstår att hon väljer hamnar också inte heller bara saker, utan även t ex hennes bästis skrivs upp på listan. Temat finns där igenom boken men tappar betydelsen lite, i samma takt som Gina själv också tar sig framåt. Fokus skiftar mot att samla lyckliga stunder istället och det hänger på sätt och vis ihop.

Jag tyckte väldigt bra om den här boken. Dillon skriver bra och jag misstänker att om det varit en man som skrivit boken hade den säkert kallats för roman snarare än chick lit eller feelgood. Chick lit är en lite oförtjänt åsidosatt och t o m nedrackad genre. Ofta är det som här starka kvinnoporträtt och tunga ämnen, om än med kärlek inblandade och – möjligen den avgörande faktorn – lyckliga slut. Roman, feel good, chick lit: kalla det vad man vill. Läsvärd är den i varje fall.

Nyskördat

Etiketter

, , , , ,

NyskördatDen här boken, som innehåller en samling recept ur tidskriften Allt om mat, samt metoder för hur man tar vara på frukt, bär, grönsaker och svamp, har gett mig lite nya idéer till vad man kan göra med all skörd när mina egna börjat ta slut. Det är fortfarande mycket sylt, saft, gelé och chutney, men ofta med en liten twist och en hel del även utanför dessa traditionella saker. Vad sägs t ex om het vindruvschutney, hallon- och jordgubbssmör, syltad butternutpumpa eller svamppuré?

Medan jag bläddrat i denna har jag funderat på om man skulle kunna göra en kokbok för  vad göra med skörden som inte är saft, marmelad, curd osv: maträtter t ex. Den här boken är inne på det, framför allt vad gäller grönsaker och svamp, men är fortfarande starkt förankrad i det söta bevarandet. Fokus ligger just på hur man tar vara på skörden, så många saker att laga har nog tyckts vara utanför ämnet: glass, sorbet osv t ex.

Boken innehåller mycket men skulle kunna innehålla mycket mer. Havtorn t ex får bara ett recept. Kanske innehåller den samtidigt för mycket: frukt, bär, grönsaker och svamp, vilket så klart begränsat utrymmet för var huvudingrediens. Boken innehåller också ett intressant kapitel om konserveringsmetoder.

Böcker på liknande tema finns förstås sedan gammalt. Tipsa mig gärna om du har någon du tycker är bra för ändamålet.

Svart sommar

Etiketter

, , , ,

Svart sommarSommarläsning har för mig de senaste åren blivit synonymt med Maria Lang-läsning. Jag har ännu ett litet förråd av hennes deckare och passar på att läsa dem så att det passar ungefär med när de utspelar sig. En stor andel av dem verkar utspela sig just under sommaren, bland annat denna med den slående titeln Svart sommar.

I Svart sommar möter vi journalisten Bettina som arbetar med en reklamkampanj för att få sommarturister till Skoga. Turisterna kommer med tur till Skoga. Turisterna har tur om de kommer till Skoga, knåpar hon fyndigt, men hennes slogans ska visa sig kusligt illavarslande.

Bettina lär känna dansk turist säger sig ha kommit till Skoga tack vare reklamkampanjen, men det är en resa som visar sig bli hennes sista. Hon hittas död i en källare, övertäckt med sågspån – mördad. När Bettina och en semestrande Christer Wijk börjar rota i danskans historia inser de att det inte var så slumpartat trots allt att hon la sin sommarsemester till Skoga. Här finns personer här som hon delar ett förflutet och mörka hemligheter med. Hemligheter som någon är villig att döda för att behålla i det dolda och förflutna.

Det är en helt ok sommardeckare det här och klart läsvärd även om varken Puck eller Eje är med. Perfekt semesterläsning för den som vill ha lättsam och snabbläst underhållning.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 668 andra följare